En helg i Paris

Det är natt och exakt 6 månader sedan Gabriel dog. Tänker intensivt på den natten vi tillbringade på Huddinge och Karolinska och på den overkliga och långa tid som förflutit sedan dess. När jag bläddrar bland gamla bilder fastnar jag för vår resa till Paris.

Gabriel fick resan i 15-årspresent och vi åkte dit en långhelg i november 2006, bara han och jag. Det fanns en baktanke om att han skulle stå ut med franskaundervisningen lite bättre om han fick inspiration från landet. Sedan var det en helt egoistisk tanke att jag ville vara med honom när han kom dit första gången - dela den där känslan av den storslagna och fantastiska storstaden Paris.

Gabbe visste vad han ville; vi skulle se Mona Lisa (”fan va coolt”), Eiffeltornet (vi GICK uppför alla trapporna!), Champs Elysées osv. Han ville prova typiska maträtter så vi åt löksoppa, råbiff, ostfondue. Ostfondue hade han sett i Simpsons och där såg det så himla gott ut när Homer åt det. Men i verkligheten ... ”shit, det smakar som om de hällt vin i fonduen” var det ingen höjdare. Kul i alla fall. Jag undrade om vi inte skulle äta något exotiskt (det var det för mig på 80-talet) som cous-cous på någon av alla nordafrikanska restauranger. Gabbe förstod inte det exotiska – cous-cous äter vi ju när som helst hemma. Vi gick i ganska många varuhus och det var nu jag förstod att gamla mossiga klädmärken som Lacoste och Burberry verkligen var inne för killar i hans ålder, på riktigt.

Så mycket franskaträning blev det väl ärligt talat inte (parisarna har faktiskt också börjat tilltala turister på engelska) men jag är otroligt glad över att jag fick dela Gabbes entusiasm i Paris och också se hur vuxen han höll på att bli.

Gabriel presenterar sig själv

Det här skrev Gabriel som en skoluppgift när han just börjat gymnasiet, i september 2007.

Personporträtt
av: Gabriel Lidström
Gabriel skulle beskriva sig själv som en glad, öppen och trevlig person. 1991, den 29:e september föddes klockan 11 ett underbart litet gossebarn på Nacka BB utanför Stockholm. Modern till barnet heter Ylva och Fadern heter Lars-Åke. Gabriel hade också en äldre brorsa som var 6 är när gabbe föddes. Brodern namn var Jonatan. Det dröjde inte lång tid innan Gabriel skulle få ännu ett syskon. När Gabriel fyllde 2 år fick han en lillasyster, Hanna. Gabriel växte upp i närförorten förorten Örnsberg, söder om Stockholm. Gabriel och hans familj bor kvar i samma lägenhet, förutom Jonatan som har flyttat hemifrån. Jonatan är idag 22 år och har alltid vart en förebild för Gabriel. Gabriel intresserade sig mycket för målning och ritning som ung pojke. Han gillade även att gosa med familjens katt Diva. Men tyvärr dog Diva innan Gabriel hunnit fylla 4 år. Något som Gabriel var rädd för när han var liten var bruset från datorns när pappa Lars-Åke kopplade upp sig på Internet via Modem, annars är det lite som Gabriel är rädd för, även idag. Men Det finns många saker som gjorde Gabriel väldigt känslosam, även idag, främst är det sorliga godnattsånger, som ”teddy björnen”, ”mors lilla Olle” med flera. Det var på ”sexis” som Gabriel fick sitt smeknamn Gabbe. Under en Period på lågstadiet tränade Gabriel Judo. Senare i 11-15 års åldern lirade Gabriel fotboll i IFK Aspudden. När Gabriel var 12 år fick hans farsa cancer i slutet av ryggraden. Cancerns opererades bort, men det ledde till att många nerver också togs bort, som i sin tur ledde till kroniskt ryggsmärta och vissa rörlighets svårigheter. Familjen var under en lång period mycket deprimerad, och Lars-Åke var sjukskriver i ca 1 år. Idag nästan 4 år senare är Lars-Åke nästan helt återställd och jobbar deltid. Gabriels farsa jobbar med IT utveckling och morsan jobbar med grafisk design. När Gabriel inte är i skolan gillar han att umgås med sina vänner, gymma, träna thai boxning, äta god och fet mat eller helt enkelt inte göra någonting. Gabriel har ingen flickvän för tillfället och njuter av ungkarlslivet. Anledningen till att Gabbe började på Östra Real beror på att han gillar samhällsprogrammet, och gillar väldigt mycket att måla. Därför valde han Samhällsprogrammet med inriktning bild. Men det var Gabbes kamrat Chrille som fick honom att välja just Östra Real. Musik lyssnar på väldigt musik, främst hip-hop, drum and bass och house. Men även ”klassisk svensk” musik, som till exempel Lars Winnerbäck, Håkan Hellström med mera. Han favorit hip-hop artist är Immortal Technique. ”Han är så äkta, och rappar och verkliga saker, som tredje världens orättvisor och välfärden i USA. Till skillnad från 50cent som bara sjunger om pengar och brudar” menar Gabriel. Om det är något som gabbe har erfarenhet av så är det att resa. Familjen brukar åka utomlands 1-2 gånger om året. Den mest ovanliga resan var när Gabriel i 9an tillsammans med en grupp från skolan åkte till polen för att bo hos polska familjer. Han tyckte det var en väldigt rolig resa, och att det var spännande att se hur folk i andra länder lever. Det jobbigaste i Polen var när han besökte Auschwitz, det var såklart mycket hemskt, säger Gabriel. Om 10 år tror Gabriel att han kommer jobba, ha två barn och en vacker fru, Landställe utanför Stockholm.

Foto: Beda, en av Gabbes klasskompisar på högstadiet, från skolans resa till Polen/Krakow maj 2006.

Tvillingsjälar

Som många av Gabriels vänner kan intyga var han väldigt mån om relationer. Gabbe var en social person som alltid ville vara med kompisar från det att han var liten. Satt han ensam mer än några timmar var det nästan panik. Ringa, sms:a, msn:a tills han hittade någon som han kunde hitta på nåt med.

Gabriel var alltså en person som la ner jobb och engagemang på relationer, han ansträngde sig en hel del. Jag tror att han sällan tog relationen för given, när han berättade om små bevis på att kompisar, lärare eller andra hade sagt nåt snällt och uppmuntrande – så hade Gabriel något oförställt förvånat i rösten när han berättade det. T.ex. ”Mazdak har sagt att han tycker jag är bra!!” Jätteförvånande tyckte Gabriel.

När vi började åka regelbundet till Italien lärde vi känna ett par i grannbyn, svenskan Kerstin och hennes man Piero som var från Mauritius men som bott länge i Sverige. Nu bodde de i Italien och vi träffas några gånger per år sen 2004.
Piero och Gabriel fann varandra direkt. Piero ”såg” Gabriel och Gabriel blev så där förvånad/glad över att någon vuxen, frivilligt, och utan att vara släkt, såg honom som sin vän. ”Hej, hur är det, min kompis!?" Brukade Piero säga, och skratta. En gång sa Gabbe: ”Mamma, vet du vad Piero sa till mig? Att om jag blir trött på mina föräldrar, eller ni tröttnar på mig, så kan jag få åka hit och bo hos dom ett tag!!” Vilken möjlighet, härlig frihetstanke att veta att det fanns ett alternativ till mamma och pappa, om det skulle behövas…En gång hade Piero en present till Gabriel, en pikétröja med texten ”Mauritius” på bröstet. Gabbe blev väldigt glad, och lika förvånad – ”en present, till MIG??!”.

Pieros hälsa blev sämre och sista gången vi sågs var sommaren 2007. I februari i år dog Piero, 72 år gammal, och i mars var vi med på begravningen som var i Stockholm. Både Hanna och Gabbe grät floder under hela begravningen. Det kändes som att våra barn hade adopterat Piero och Kerstin som extra far- eller morföräldrar. Efteråt sa Gabriel att det varit så fint ”precis en sån begravning skulle man vilja ha”. Det var det vi gick efter tre månader senare när vi hade den overkligaste av uppgifter; att planera för Gabbes begravning.

Gabriel och Hanna i Beijing, april 2008

Gabriels födelsedag.
Vi har tagit oss igenom denna märkliga första födelsedag utan att själva Gabriel fanns med. Dagen började lugnt med sovmorgon eftersom alla var lediga, förkylda eller något annat som gjorde att vi var hemma hela dan. Sedan höll vi mest på att fixa inför kvällens fika så det blev inte så mycket tid till eftertanke och ledsnad. På eftermiddagen åkte vi familjen till graven med 17 röda rosor och marschaller och ljus. Det var fint och lugnt där.
På kvällen ramlade det in massor av Gabbes vänner. Klasskompisar från 9:an och gymnasiet. Barndomskompisar, grannar, flickvän, fotbollskompisar, killgäng och tjejgäng, vuxna och ungdomar. Många andra hörde av sig på andra sätt. Tack för ert stöd! Det var bara så vi orkade med den här dagen.
Ungdomarna berättade att de varit vid graven på kvällen och tänt ljus och att det var kanske 30 personer där samtidigt. Ingenting organiserat utan många åkte dit för att "hedra Gabbe" som de säger.
Efter att vi fått all värme och omtanke under kvällen åkte vi (familjen) tillbaka till graven vid 23-tiden. Nu var det kolsvart på Skogskyrkogården och enstaka lyktor lyste mellan träden. Men på Gabbes grav var det en halvcirkel med ljus och massor med nya blommor, ja även en kanelbulle till Gabriel på hans födelsedag!
Nu kom gråten och det kändes hemskt och skönt på samma gång. Magiskt och vackert i ett tröstande mörker.
Som Gabriels klasskompis skrev i ett brev till oss: "det är underbart att vi fick låna en underbar ängel från himlen ett slag".
Men Gabbe, vad vi saknade dig idag!!

Idag skulle Gabriel fyllt 17år

Och vi är många som tänder ljus till ditt minne

Gabriels grav

Så här fint är det nu på Gabriels grav. De finns ingen gravsten ännu. För att hitta till graven med nr 13240 leta efter kvarter 14.

Gravsättning

I fredags 29 augusti hade vi gravsättning på Skogskyrkogården. Det var närmaste familjen som samlades - vi föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, moster och kusiner. Kyrkogårdens vaktmästare kom med den vita urnan med Gabriels namn och datum ingraverade. Lars-Åke och jag sänkte ned urnan med hjälp av två vita band. Himlen stämde in i vår gråt med ett strilande kallt regn. Hör av er till oss om ni vill besöka graven så ska vi förklara hur man hittar dit.

Skogskyrkogården Ett sista farväl

Tack för ditt deltagande

Tack alla som hedrade Gabbe genom deltagande på begravning och minnesstund. Tack för musik och sång. Tack för blommor och kramar. Tack för minnesgåvor till Läkare utan gränser. Tack för alla tusen sätt som ni stödjer oss.

Familjen Lidström

Bildspel

De bilder på Gabriel som visades som slideshow på Minnesstunden.

Donation ger liv

När Gabriel levde utryckte han klart att han var för organdonation.

Det innebar att Gabriels organ nu har använts för att rädda liv.

I denna stund finns fyra tidigare mycket sjuka personer som har fått ett nytt liv med hjärtat, njurarna och levern från Gabriel.

Vi tänker på dessa personer och deras anhöriga liksom vi är övertygade om att de tänker på oss.

Obduktion

Resultatet av obduktionen stödjer vad som sagts tidigare.

¤ Inflamationen av hjärnhinnan orsakades av en BAKTERIE.

¤ Det är ovanligt att en bakterie kan ta sig in till hjärnan.

¤ Smittotillfället var förmodligen någon dag innan sjukdomen utbröt.

¤ Inflamationen av hjärnhinnan orsakades inte av TBE och inte av någon Kina Virus.

¤ Inflammationen fick ett extremt aggressivt förlopp.

¤ Gabriel fick snabbt den bästa vård som går att få.

Till minne av Gabriel Lidström

Om ni känner att ni vill skriva några ord så är ni alla välkommna.

Vi har förlorat Gabriel

Ja det är faktist sant.

Torsdagen 15 maj avled Gabriel i följderna efter en mycket aggressiv hjärnhinneinflammation.

Förloppet var mycket snabbt, I tisdags kväll fick han hög feber. I onsdags verkade först febern ha lags sig men på eftermiddagen vid fyratiden fick han mycket ont i huvudet. Huvudvärken bara ökade och ökade och vid halv sjutiden åkte vi in till närakuten i Liljeholmen. Där konstaterades att han hade en kraftig infektion och man beställde ambulans till Sjukhuset. På Huddinge Sjukhus akutmottagning så tappade han medvetandet.
Man konstaterade att han hade en kraftig inflammation i hjärnan. Detta ledde till att ett för högt tryck skapades i hjärnan. På natten till torsdag transporterades han i ilfart till Neurologen vid Karoliska där man försökte ...utan att lyckas att minska trycket i hjärnan.
På eftermiddagen torsdagen den 15 maj dödsförklarades Gabriel.