Tv-program om donationer

Vilken otroligt stark känslomässig upplevelse det var att se första delen av ”På liv och död”, SVT:s dokumentärserie om organdonation. (du kan se programmet här)
Givetvis väckte det sorg och tankar på Gabriel, minnen av dagen han dog och vi medverkade till beslut om donation som vi visste att Gabriel var positiv till (läs mer).
Scenen i ”På liv och död” när de opererar ut en lever och samtidigt hörs låten Hallelujah (Cohen har alltid varit lite av husgud hemma hos oss)… ja jag tror alla kan föreställa sig vilka känslor det väcker.

Men det märkligaste i programmet var att personen det handlar om i detta avsnitt, Leif Brännström, faktiskt är en avlägsen släkting till oss. Han har Skelleftesjukan och programmet handlade om att han redan fått sitt hjärta utbytt och nu även behövde en ny lever för att överleva. Leifs pappa Nisse växte upp som fosterbarn hemma hos Gabriels farfar. Han är alltså farbror (styvfarbror kanske det kan heta) till Gabriels pappa Lars-Åke. Leif har jag inte träffat så mycket men Nisse och hans fru Rut kom alltid och hälsade på oss när vi var uppe i Björkliden utanför Jörn på somrarna. Nisse och Rut skojade alltid med våra ungar. (De skymtar förbi snabbt i tv-programmet om Leif.) Nisse hade också Skelleftesjukan och dog för bara några veckor sen närmare 85 år gammal. Bilden ovan visar Gabriels farbror till vänster (när han fyller 60) och till höger är det Nisse som gratulerar (han med konsumkassen).

I programmet får man följa Leif och som tur är lyckas han få en lever och operationen går också mycket bra.

Det måste kännas speciellt och konstigt att leva med någon annans organ. Vilken gåva att få en ny chans att leva. Nästa avsnitt (5/3) ska handla om en 9-årig pojke som också väntar på en lever, men det vet jag inte om jag klarar av att se …
På bilden ovan syns Gabriel (11 år) mellan pappa, farmor och lillasyster, vid en förmiddagsfika ”på bron” i huset i Björkliden.