Gabriel presenterar sig själv

Det här skrev Gabriel som en skoluppgift när han just börjat gymnasiet, i september 2007.

Personporträtt
av: Gabriel Lidström
Gabriel skulle beskriva sig själv som en glad, öppen och trevlig person. 1991, den 29:e september föddes klockan 11 ett underbart litet gossebarn på Nacka BB utanför Stockholm. Modern till barnet heter Ylva och Fadern heter Lars-Åke. Gabriel hade också en äldre brorsa som var 6 är när gabbe föddes. Brodern namn var Jonatan. Det dröjde inte lång tid innan Gabriel skulle få ännu ett syskon. När Gabriel fyllde 2 år fick han en lillasyster, Hanna. Gabriel växte upp i närförorten förorten Örnsberg, söder om Stockholm. Gabriel och hans familj bor kvar i samma lägenhet, förutom Jonatan som har flyttat hemifrån. Jonatan är idag 22 år och har alltid vart en förebild för Gabriel. Gabriel intresserade sig mycket för målning och ritning som ung pojke. Han gillade även att gosa med familjens katt Diva. Men tyvärr dog Diva innan Gabriel hunnit fylla 4 år. Något som Gabriel var rädd för när han var liten var bruset från datorns när pappa Lars-Åke kopplade upp sig på Internet via Modem, annars är det lite som Gabriel är rädd för, även idag. Men Det finns många saker som gjorde Gabriel väldigt känslosam, även idag, främst är det sorliga godnattsånger, som ”teddy björnen”, ”mors lilla Olle” med flera. Det var på ”sexis” som Gabriel fick sitt smeknamn Gabbe. Under en Period på lågstadiet tränade Gabriel Judo. Senare i 11-15 års åldern lirade Gabriel fotboll i IFK Aspudden. När Gabriel var 12 år fick hans farsa cancer i slutet av ryggraden. Cancerns opererades bort, men det ledde till att många nerver också togs bort, som i sin tur ledde till kroniskt ryggsmärta och vissa rörlighets svårigheter. Familjen var under en lång period mycket deprimerad, och Lars-Åke var sjukskriver i ca 1 år. Idag nästan 4 år senare är Lars-Åke nästan helt återställd och jobbar deltid. Gabriels farsa jobbar med IT utveckling och morsan jobbar med grafisk design. När Gabriel inte är i skolan gillar han att umgås med sina vänner, gymma, träna thai boxning, äta god och fet mat eller helt enkelt inte göra någonting. Gabriel har ingen flickvän för tillfället och njuter av ungkarlslivet. Anledningen till att Gabbe började på Östra Real beror på att han gillar samhällsprogrammet, och gillar väldigt mycket att måla. Därför valde han Samhällsprogrammet med inriktning bild. Men det var Gabbes kamrat Chrille som fick honom att välja just Östra Real. Musik lyssnar på väldigt musik, främst hip-hop, drum and bass och house. Men även ”klassisk svensk” musik, som till exempel Lars Winnerbäck, Håkan Hellström med mera. Han favorit hip-hop artist är Immortal Technique. ”Han är så äkta, och rappar och verkliga saker, som tredje världens orättvisor och välfärden i USA. Till skillnad från 50cent som bara sjunger om pengar och brudar” menar Gabriel. Om det är något som gabbe har erfarenhet av så är det att resa. Familjen brukar åka utomlands 1-2 gånger om året. Den mest ovanliga resan var när Gabriel i 9an tillsammans med en grupp från skolan åkte till polen för att bo hos polska familjer. Han tyckte det var en väldigt rolig resa, och att det var spännande att se hur folk i andra länder lever. Det jobbigaste i Polen var när han besökte Auschwitz, det var såklart mycket hemskt, säger Gabriel. Om 10 år tror Gabriel att han kommer jobba, ha två barn och en vacker fru, Landställe utanför Stockholm.

Foto: Beda, en av Gabbes klasskompisar på högstadiet, från skolans resa till Polen/Krakow maj 2006.

Tvillingsjälar

Som många av Gabriels vänner kan intyga var han väldigt mån om relationer. Gabbe var en social person som alltid ville vara med kompisar från det att han var liten. Satt han ensam mer än några timmar var det nästan panik. Ringa, sms:a, msn:a tills han hittade någon som han kunde hitta på nåt med.

Gabriel var alltså en person som la ner jobb och engagemang på relationer, han ansträngde sig en hel del. Jag tror att han sällan tog relationen för given, när han berättade om små bevis på att kompisar, lärare eller andra hade sagt nåt snällt och uppmuntrande – så hade Gabriel något oförställt förvånat i rösten när han berättade det. T.ex. ”Mazdak har sagt att han tycker jag är bra!!” Jätteförvånande tyckte Gabriel.

När vi började åka regelbundet till Italien lärde vi känna ett par i grannbyn, svenskan Kerstin och hennes man Piero som var från Mauritius men som bott länge i Sverige. Nu bodde de i Italien och vi träffas några gånger per år sen 2004.
Piero och Gabriel fann varandra direkt. Piero ”såg” Gabriel och Gabriel blev så där förvånad/glad över att någon vuxen, frivilligt, och utan att vara släkt, såg honom som sin vän. ”Hej, hur är det, min kompis!?" Brukade Piero säga, och skratta. En gång sa Gabbe: ”Mamma, vet du vad Piero sa till mig? Att om jag blir trött på mina föräldrar, eller ni tröttnar på mig, så kan jag få åka hit och bo hos dom ett tag!!” Vilken möjlighet, härlig frihetstanke att veta att det fanns ett alternativ till mamma och pappa, om det skulle behövas…En gång hade Piero en present till Gabriel, en pikétröja med texten ”Mauritius” på bröstet. Gabbe blev väldigt glad, och lika förvånad – ”en present, till MIG??!”.

Pieros hälsa blev sämre och sista gången vi sågs var sommaren 2007. I februari i år dog Piero, 72 år gammal, och i mars var vi med på begravningen som var i Stockholm. Både Hanna och Gabbe grät floder under hela begravningen. Det kändes som att våra barn hade adopterat Piero och Kerstin som extra far- eller morföräldrar. Efteråt sa Gabriel att det varit så fint ”precis en sån begravning skulle man vilja ha”. Det var det vi gick efter tre månader senare när vi hade den overkligaste av uppgifter; att planera för Gabbes begravning.