Gabriels födelsedag.Vi har tagit oss igenom denna märkliga första födelsedag utan att själva Gabriel fanns med. Dagen började lugnt med sovmorgon eftersom alla var lediga, förkylda eller något annat som gjorde att vi var hemma hela dan. Sedan höll vi mest på att fixa inför kvällens fika så det blev inte så mycket tid till eftertanke och ledsnad. På eftermiddagen åkte vi familjen till graven med 17 röda rosor och marschaller och ljus. Det var fint och lugnt där.
På kvällen ramlade det in massor av Gabbes vänner. Klasskompisar från 9:an och gymnasiet. Barndomskompisar, grannar, flickvän, fotbollskompisar, killgäng och tjejgäng, vuxna och ungdomar. Många andra hörde av sig på andra sätt. Tack för ert stöd! Det var bara så vi orkade med den här dagen.
Ungdomarna berättade att de varit vid graven på kvällen och tänt ljus och att det var kanske 30 personer där samtidigt. Ingenting organiserat utan många åkte dit för att "hedra Gabbe" som de säger.
Efter att vi fått all värme och omtanke under kvällen åkte vi (familjen) tillbaka till graven vid 23-tiden. Nu var det kolsvart på Skogskyrkogården och enstaka lyktor lyste mellan träden. Men på Gabbes grav var det en halvcirkel med ljus och massor med nya blommor, ja även en kanelbulle till Gabriel på hans födelsedag!
Nu kom gråten och det kändes hemskt och skönt på samma gång. Magiskt och vackert i ett tröstande mörker.
Som Gabriels klasskompis skrev i ett brev till oss: "det är underbart att vi fick låna en underbar ängel från himlen ett slag".
Men Gabbe, vad vi saknade dig idag!!
3 kommentarer:
Det var jättemysigt hemma hos dig Gabbe, det kom otroligt mycket folk bara för din skull.
Jag saknar dig //Matilda
Jag kände inte gabriel men hade träffat honom på fester några gånger.Jag har bekanta/vänner som kände honom väldigt väl.
Och den bild jag fick se av honom var en helt fantastisk bild, ni ska vara glada över att ni fick sån fin son. Hade alltid ett leende på läpparna, ni har säkert hört det förr men ni får höra det igen..
Det känns fortfarande overkligt det som hänt och det är nästan lite läskigt att läsa denna blogg för känns inte som han är borta, utan att han är här eller på semester. Jag vill avsluta detta inlägg med att säga att ni är otroligt stark familj. Önskar er det bästa i framtiden.
Rip gabbe <3
Svar till anonym: tack för dina rader! Visst har vi fått höra att många minns Gabriel med ett leende men det känns ändå fint att du också skriver. Vi ÄR otroligt stolta och glada över vår son, och den tid vi fick tillsammans, liksom över våra andra barn. Lika fruktansvärt sorgligt är det att en av dem inte finns här längre. Kram från Gabbes mamma
Skicka en kommentar