tag:blogger.com,1999:blog-37949033462161657772024-02-07T04:12:14.661+01:00GabbeTill minne av Gabriel LidströmUnknownnoreply@blogger.comBlogger37125tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-41308091146460033792013-03-03T01:30:00.000+01:002013-03-03T01:30:50.781+01:00Mama... didn't mean to make you cryDet blev ett boxningsslag i magen när de i musikalen började spela No-one but you (only the good die young). Det här är ett starkt band mellan Queen och Gabriel. Hans klass som sjöng den vackra sången med den starka texten på begravningen, det är ett dyrbart minne som vi sen dess bär med oss. Inte konstigt då om det blir många tårar när låten framförs i We will rock you och jag dessutom har gått omkring i London hela dagen och många gånger tänkt på Gabriel.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj60W1J61txkShymHCO6r-ifpc2DMYfF2o5R00PQTXOn9BvDCKfN46pF5SaziIbRjSo2ygDdJYTN30IO06rsPiQ2mGBFPTf0uP0z-92pcblZCl5i5U7bu5t1ZT10iwffTMqECPtaNNyrerN/s1600/1bild.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj60W1J61txkShymHCO6r-ifpc2DMYfF2o5R00PQTXOn9BvDCKfN46pF5SaziIbRjSo2ygDdJYTN30IO06rsPiQ2mGBFPTf0uP0z-92pcblZCl5i5U7bu5t1ZT10iwffTMqECPtaNNyrerN/s320/1bild.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-5250004628005757142013-02-07T23:22:00.004+01:002013-02-07T23:22:36.026+01:00Gabriels favoritbok nr 1Kommer hem efter en stark filmupplevelse - Berättelsen om Pi.<br />
Många starka minnesbilder kommer över mig, från när hela familjen sommaren 2007 läste denna underbara bok. Vårt pocketex blev utslitet, vi fick ett nytt som även det blev illa åtgånget. Alla gillade boken men det kändes då som att Gabriel gjorde det på ett speciellt sätt. Det här var en berättelse som verkligen talade till Gabbe, den indiska pojken, tigern, de andra djuren, det fantastiska överlednadsödet, liv och död. Favoritscenen när Pis kristna präst, islamska iman och hinduiske brahman av en slump träffas och inser att Pi bekänner sig till tre religioner samtidigt - Gabbe älskade det! Det känns skönt att skratta och gråta i biomörkret tillsammans med Hanna och Lars-Åke men filmen ger många och intensiva känslor av saknad.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKcsZAa_oLdpsw10T9C1Hhsz1B4XdzikMLoFIKUMThLWg-NS2JtqL2xzHbD_TwDZ7SzxJ0sYN7FcERqX5ZfguDED0VOkFEfh8gr3_srSEI46uXJt8V9hkGJZl6Qql4hGl_p5dgjtBzWnZ9/s1600/PI.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKcsZAa_oLdpsw10T9C1Hhsz1B4XdzikMLoFIKUMThLWg-NS2JtqL2xzHbD_TwDZ7SzxJ0sYN7FcERqX5ZfguDED0VOkFEfh8gr3_srSEI46uXJt8V9hkGJZl6Qql4hGl_p5dgjtBzWnZ9/s320/PI.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-78921993226748910532011-10-16T15:08:00.004+02:002011-10-16T15:21:18.456+02:00Om döden och nära döden<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEion34-h7tujb16zpChVcUslwh-WzY3Pf-CtEg6aJ4RbWFpLdDQ6PSahrpnZWGuoGlTsTWfHW0qdKfzI8uVmfrSX5s1_T0pPTc21M37_6ng5D8TjRZplGsABI46kb2vAwRh-w9KphGWD8cL/s1600/IMG_0794.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 360px; height: 311px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEion34-h7tujb16zpChVcUslwh-WzY3Pf-CtEg6aJ4RbWFpLdDQ6PSahrpnZWGuoGlTsTWfHW0qdKfzI8uVmfrSX5s1_T0pPTc21M37_6ng5D8TjRZplGsABI46kb2vAwRh-w9KphGWD8cL/s400/IMG_0794.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5664078739636718018" border="0" /></a><br />I går var det 3 år och 5 månader sedan Gabriels liv tog slut. Det var alldeles för tidigt.<br />Vi tillbringade gårdagen i Kista på den årliga Febedagen (Febe är en förening för föräldrar som förlorat barn). Dagen innehöll samtal, föreläsning, och minneskonsert med ljuständning, ett ljus för varje saknat barn.<br />Ljuständningen var det vackraste och också det smärtsammaste på dagen.<br />Och föreläsningen som handlade om nära-döden-upplevelser gav oss mycket att tänka på. Såna upplevelser beskrivs så gott som alltid som väldigt ljusa och positiva. Men det är ju från människor som var nära döden men inte dog. Så vi tänker mycket på; hur är det när man faktiskt dör? Har man även då den där upplevelsen av ljus, lugn, kärlek? Ingen kan svara på det men det skulle kännas bra om det var så.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-74239560619238087732011-09-29T17:33:00.001+02:002011-09-29T17:35:16.437+02:00Idag skulle du fyllt 20<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYhP6JjiliB-NtJzek-3-f8xAJwjON0IvHZwPe-QCSNvckob0EwfJmvOZ2NzYE5A3feIn52K6aSbcPfM8IyuJKvEQ34fhOHPp1ffmnCb8WCNePiwHc3EE0fN3QAbYpUe58v6Yxx97AkjQ/s1600/gabbe.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYhP6JjiliB-NtJzek-3-f8xAJwjON0IvHZwPe-QCSNvckob0EwfJmvOZ2NzYE5A3feIn52K6aSbcPfM8IyuJKvEQ34fhOHPp1ffmnCb8WCNePiwHc3EE0fN3QAbYpUe58v6Yxx97AkjQ/s320/gabbe.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5657805306806056674" /></a>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-26520220300845093772011-09-15T11:48:00.005+02:002011-09-29T18:58:24.464+02:00Idag blev längtan storJag åkte upp till bageriet i Aspudden för att köpa bröd och det var en sån där klar kylig höstdag. Det kyliga vädret hindrade inte fotbollsgrabbarna från att köra med t-skirt!! En gång var du en sån som spelade i t-skirt fast det egentigen var för kallt. Hemma från jobbet idag efter en förkylning, har mått lite kass på sistone. Häromdagen var det 10 år sedan 11 september händelserna i USA. På Facebook skrev folk tillbakablickar om vad dom gjorde då. Även jag var i färd att skriva nått. Jag tänkte att då , för tio år sedan var allt ”normalt” hos Lidström. Framförallt,...Du hade inte dött , Jag hade inte haft en jobbig canceroperation som lett till att jag nu har svår värk, stomi och kateter. Men när jag börjat beskriva det så kom jag å tänka på din uppmaning från förr, när jag beklagade mig ;... ”Va inte så djävla handikappad !” Du hade förstås (som nästan alltid ) rätt , saker blir ju inte bättre bara för att alla runt om kring en uppfattar och definierar en som handikappad. Nä förmodligen tvärt om. Jag suddade ut min eländesbeskrivning. <br /><br />Idag blev längtan stor...Jag längtar efter din varma kram. PappaUnknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-21288667295665607082011-05-16T22:32:00.005+02:002011-05-16T23:06:25.743+02:00Ljuslyktor och katastrofFör andra året i rad träffades vi på kvällen den 15:e nere vid Mälarens strand. Det blev en vacker, finstämd och rolig stund med ljuslyktor som med ganska snabb fart steg mot himlen och bort över vattnet. Redan förra året konstaterade vi att detta kändes som Gabbe; dramatiskt, spännande och med en hel del skratt. Vi tror att han skulle gillat det och att ljuslyktorna kommer att bli en tradition i samband med 15 maj.<br />En annan sak som Gabriel skulle gillat är att den 15 maj är palestiniernas sorgedag. I DN idag stod att läsa om <span style="font-style: italic;">Nakba</span> som betyder katastrof. Man uppmärksammar varje år den 15 maj de palestinska flyktingarnas umbäranden. En av många frågor som engagerade Gabriel starkt känslomässigt var konflikten i mellanöstern. Han var väldigt upprörd över Israels behandling av palestinier. Men Gabriel var inte upprörd för något som hade med religion att göra, bland Gabbes vänner finns både judar, muslimer, kristna och buddister - utan det var statens agerande som han bara inte kunde acceptera.<br />Så att palestiniernas sorgedag sammanfaller med Gabriels dödsdag känns helt logiskt.<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsvYLfh4ggy7FK82cRPWcdfpFLQ_zqUf-L8M1bidqbSwm3ZjSBaKOuC1yUGbRxeti8ZfchLTazS8c7D9RjlinGTo4bheEmmzucUp8DAU3xDb5l76scaL1-OTjGJrk6i25_hQGj9CZuRRvY/s1600/bild+2.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsvYLfh4ggy7FK82cRPWcdfpFLQ_zqUf-L8M1bidqbSwm3ZjSBaKOuC1yUGbRxeti8ZfchLTazS8c7D9RjlinGTo4bheEmmzucUp8DAU3xDb5l76scaL1-OTjGJrk6i25_hQGj9CZuRRvY/s400/bild+2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607421158695154450" border="0" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm8XxbttvbkbIHTcnR4OmicwR-1_eRdVElGIkMvipS478QI8LH-lpEVodbcCRXgLZ7TSIcQ1SmmFiDDZhcXpH54uulqRJS2s3T_Vlv1xDbdXzkw893jWFhvl-5dxFoSQXDM-HW8eyjA-5I/s1600/bild+6.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhm8XxbttvbkbIHTcnR4OmicwR-1_eRdVElGIkMvipS478QI8LH-lpEVodbcCRXgLZ7TSIcQ1SmmFiDDZhcXpH54uulqRJS2s3T_Vlv1xDbdXzkw893jWFhvl-5dxFoSQXDM-HW8eyjA-5I/s400/bild+6.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607423046168231730" border="0" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnhiv6DO7dwJKuOJZOOib55WU9chHQFJu7FPs4dqHfPJWmXztBNirm8TOBRztAaKH7rr2z3USh8eX95TDLAd6-uzpsYWQlKeIL_f2b46A_jL637T4xGZl-ehyphenhyphen6Us9QkEf0ShOqBv82ymU_/s1600/bild+5.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnhiv6DO7dwJKuOJZOOib55WU9chHQFJu7FPs4dqHfPJWmXztBNirm8TOBRztAaKH7rr2z3USh8eX95TDLAd6-uzpsYWQlKeIL_f2b46A_jL637T4xGZl-ehyphenhyphen6Us9QkEf0ShOqBv82ymU_/s400/bild+5.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607421161592085090" border="0" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD5gn03Az9raSv56nqqLlrCLUdNzd718K9YeQ9l1QeF8dZpouAHl3Zh_kCw0CZNXNpl9gNOzRSb0VVHTXXWAZoT1zRCYL9M0CyRSIkckdX4ARDzpUMspBpHFSIF_FdHj_n0dz1hTDN8Tx8/s1600/bild+3.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD5gn03Az9raSv56nqqLlrCLUdNzd718K9YeQ9l1QeF8dZpouAHl3Zh_kCw0CZNXNpl9gNOzRSb0VVHTXXWAZoT1zRCYL9M0CyRSIkckdX4ARDzpUMspBpHFSIF_FdHj_n0dz1hTDN8Tx8/s400/bild+3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5607421164405221362" border="0" /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-30010575916866639502011-05-05T22:51:00.003+02:002011-05-05T23:00:50.391+02:00Då och nuÅrets värsta tid är här. Maj månad. För tredje året går vi igenom i minnet hur Gabriels sista tid med oss var. Vi har ju i år återupprepat att åka till Kina ungefär vid samma årstid som vi gjorde för tre år sen. Ytterligare ett sammanträffande är att vi nu till helgen åker till Gabriels mormor i Linköping, det gjorde vi också för tre år sen just helgen innan den 15 maj (som det året var en torsdag). Det var vår allra sista helg tillsammans med alla våra barn, och slumpen gjorde att vi var hos mormor och umgicks mer än en vanlig helg hemma.<br /><br />Nästa söndag den 15:e kommer vi att vara vid graven under eftermiddagen, och sedan på kvällen så träffas vi gärna och tänder ljuslyktor vid Mälaren precis som förra året.<br />Vill ni vara med där så kom gärna i skymningen, vid 21.30, ner till stranden nedanför oss.<br />Det känns så viktigt och fint för oss att träffa Gabbes vänner och släkt på årets tyngsta dag.<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggOd7zvEmomqzUTae3sWnOmm5q7I8-Fzw_WzAYFRIKdS0Nr9qINeDJwEsg1qL95yQJiBBtw8rREHiMdP_Xb3I_oGef50nVmzLHvKiBBjbdNxNKnrF0tN6g2uN2_6XluishS6jANthMROsZ/s1600/103-0376_IMG.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggOd7zvEmomqzUTae3sWnOmm5q7I8-Fzw_WzAYFRIKdS0Nr9qINeDJwEsg1qL95yQJiBBtw8rREHiMdP_Xb3I_oGef50nVmzLHvKiBBjbdNxNKnrF0tN6g2uN2_6XluishS6jANthMROsZ/s400/103-0376_IMG.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5603338984401600178" border="0" /></a><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">En bild från när Gabriel var 11 år och paddlade på Ljusterö.</span></span>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-74738031423699146972011-04-13T22:52:00.007+02:002011-04-13T23:41:52.762+02:00En ny resa till Kina<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv4p3kfop0mwI-uLey9i03vnw5awQzKl2GdJ1v6KCCpKpjW3h5LE_v1-6vWSg1ObJ3CpufLL59Qzd-qssHm6UPv_sYOuseEMixBWcbtCZIQ3nmXpyJGD-ultYWNWD_yzgNHABlURrW7cQb/s1600/P1010794.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv4p3kfop0mwI-uLey9i03vnw5awQzKl2GdJ1v6KCCpKpjW3h5LE_v1-6vWSg1ObJ3CpufLL59Qzd-qssHm6UPv_sYOuseEMixBWcbtCZIQ3nmXpyJGD-ultYWNWD_yzgNHABlURrW7cQb/s400/P1010794.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5595177011811810898" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Gabriel utforskar kinesiska muren.</span><br /><br />För två år sen skrev vi om vår resa till Beijing som vi kom hem ifrån mindre än 2 veckor innan Gabriel dog (läs <a href="http://minsgabbe.blogspot.com/2009/04/resan-till-kina.html">här</a>).<br />Det känns obegripligt att det har gått två år sen det inlägget!<br />Och det betyder att det snart är tre år sedan vi förlorade Gabbe.<br />Den 15:e april, 2 år och 11 månader efter hans död, åker vi på nytt till Kina. Vi ska hälsa på Gabbes faster och farbror som fortfarande bor där och jobbar på Svenska skolan.<br />Vi ser mycket fram emot resan och det är speciellt roligt att Gabriels storebror ska följa med, han var inte med den gången för tre år sen.<br />Men samtidigt känns det väldigt laddat och känslomässigt. Att återse lägenheten han var i, sängen han sov i, minnena av vad vi upplevde, platser vi besökte. Minnena av att vi hade det så bra där, så kul tillsammans! Jag tror inte att vi hade klarat det tidigare. Första året var det inte överhuvudtaget tänkbart att åka tillbaka dit. Nu känns det lite svårt, men det kommer att gå bra. Det känns viktigt också.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn1REC9qbYd_J_54XKkMiv95k1eKZ_MfQmOX014i86_PO12sk_dR_2R0JM6wgvO7hnwiOH5_LfH9jNfYL0EN7LTfF3ikohLUUt6K7qdit0YZ2GcA72k8t2ATEQGCCbU7Cy0Sy28WWvpsoy/s1600/P1010912.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 307px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn1REC9qbYd_J_54XKkMiv95k1eKZ_MfQmOX014i86_PO12sk_dR_2R0JM6wgvO7hnwiOH5_LfH9jNfYL0EN7LTfF3ikohLUUt6K7qdit0YZ2GcA72k8t2ATEQGCCbU7Cy0Sy28WWvpsoy/s400/P1010912.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5595178811854774578" border="0" /></a><span style="font-style: italic;">Från resan 2008; släkten och några extra svenska vänner. Jag och Hanna småkramar och hänger på Gabbe.</span>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-66849525062572668772010-12-22T23:29:00.006+01:002010-12-23T14:42:10.858+01:00Tredje julen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXdiY_dOna2hsSWQfZs2lTYhWE4hB7pBAqtj7SV8EWffCd_wiTGbwEwQTr1haC4Ms8JRoFkIIfPkKSz6TxvXlDijp0FgmLuqgkVGlAgorS58t_ibpWlHIpTpRoGUmFDbyW42csBaNPU8dv/s1600/IMG_0639.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXdiY_dOna2hsSWQfZs2lTYhWE4hB7pBAqtj7SV8EWffCd_wiTGbwEwQTr1haC4Ms8JRoFkIIfPkKSz6TxvXlDijp0FgmLuqgkVGlAgorS58t_ibpWlHIpTpRoGUmFDbyW42csBaNPU8dv/s320/IMG_0639.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5553637765901047826" border="0" /></a>Vi står inför vår tredje jul utan dig Gabriel. Vi kommer även i år att åka utomlands, mycket för att slippa ha vanlig jul när du ändå inte är här. Resan går till Vietnam och jag tror du hade gillat att åka dit. Sista helgen innan du dog skrev du på ett skolarbete om Vietnamkriget, det blev aldrig färdigt. Om du hade levt så hade du säkert kunnat berätta en massa fakta om kriget!<br /><br />En av alla de saker i adventstid som känns smärtsamma är att se julskyltningen. Speciellt den på NK, och där går jag ofta förbi på väg till olika möten. När ni var små brukade vi se till att ha handlat mat, julklappar och ha städat någorlunda så att vi var klara 1-2 dagar innan jul (julgran brukade vi däremot glömma ibland...). Vitsen var att hinna njuta av lite julfrid en stund innan själva julafton. I flera år lyckades vi med det, och det blev en tradition att vi kvällen innan julafton åkte in till stan, utan att behöva gå i affärer, bara för att gå utomhus och se på julskyltningen. Vi brukade börja vid Åhléns, fortsätta förbi Gallerian, och avsluta vid NK. Efteråt skulle vi fika i Gamla stan. Det var en väldigt mysig tradition!<br /><br />Årets NK-skyltning har ett tema med sagor från olika kulturer och länder. Det skulle du ha gillat Gabbe.<br /><br />Vi vill önska alla som tycker om Gabriel en fin jul!Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-80875403126917172852010-11-08T16:39:00.005+01:002010-11-08T17:16:39.217+01:00Den heliga familjen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6SegP2eE1Bdf8NCQwZNwRPFijPACCAuvLPGcN6iiRWZZHzUiPyD1lXKpHa6bxUfVmchn3rnrWnrKoiBKLo43FWk5yWrjLGOMICMjwIa6UFAymfvoDiHnTnkSikLKsT_dFSWL8_cs1UTea/s1600/IMG_3536.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6SegP2eE1Bdf8NCQwZNwRPFijPACCAuvLPGcN6iiRWZZHzUiPyD1lXKpHa6bxUfVmchn3rnrWnrKoiBKLo43FWk5yWrjLGOMICMjwIa6UFAymfvoDiHnTnkSikLKsT_dFSWL8_cs1UTea/s320/IMG_3536.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537209350443867378" border="0" /></a>Vi läste i tidningen igår att La Sagrada Familia nu är välsignad av påven och därmed invigd som gudstjänstlokal.<br />Sist jag besökte den kyrkan/byggarbetsplatsen var 2006 tillsammans med Gabriel.<br />Vi hade åkt på fotbollsresa utanför Barcelona tillsammans med lillasyster H:s lag, en massa föräldrar och syskon följde med. Tjejerna hade träning och schemalagda aktiviteter men vi var några som tillsammans med de äldre syskonen åkte in till Barcelona en dag. Jag ville gärna visa Sagrada Familia för Gabriel. Han tyckte det var ett riktigt häftigt och coolt bygge (liksom de två andra ungdomarna tror jag).<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWP9q901kiqyzDsPDiAEOAEFTROuhRLR3cxULb-KEuF0Ne2RiJoGqwbPp5ELzyUEahY_xUrKtiLIK9xF9bK63yvkJI1mkZwBWOjlajiFbpNrrQ53BAOyuFaro0cBqILrcghPCZvxFl5jVJ/s1600/IMG_3540.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWP9q901kiqyzDsPDiAEOAEFTROuhRLR3cxULb-KEuF0Ne2RiJoGqwbPp5ELzyUEahY_xUrKtiLIK9xF9bK63yvkJI1mkZwBWOjlajiFbpNrrQ53BAOyuFaro0cBqILrcghPCZvxFl5jVJ/s320/IMG_3540.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537208494297882418" border="0" /></a>Sex år tidigare var i på en tvåveckorssemester i en liten ort utanför Barcelona. När jag kom dit första gången, kanske 1998 eller 99, blev jag som så många andra besökare betagen av Gaudís arkitektur. Jag tänkte att jag måste ta med barnen dit och visa dem Parc Güell. Det var i augusti och varmt och svettigt, Gabriel var 9 år, och när vi hade kämpat oss fram till parken och börjat promenera där; sa han - precis som jag hade hoppats - ”mamma det här var det snyggaste jag har sett i hela mitt liv”.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/4c/Parc_Guell_09.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 800px; height: 600px;" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/4c/Parc_Guell_09.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEXAQDGKJjsPXxTaJTf3nBF71zGsLQjV3WinyIUerfUMaoDa9JJF_xZ7qeXIzbVKv1T0Ao6TgurrCeNbAXw3gb0IbhFaydl8nvzDJpDLG2ox4cFZo6OQth0FndzIAZO6HT1GlmcyGzEJvL/s1600/IMG_3536.JPG"><br /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWP9q901kiqyzDsPDiAEOAEFTROuhRLR3cxULb-KEuF0Ne2RiJoGqwbPp5ELzyUEahY_xUrKtiLIK9xF9bK63yvkJI1mkZwBWOjlajiFbpNrrQ53BAOyuFaro0cBqILrcghPCZvxFl5jVJ/s1600/IMG_3540.JPG"><br /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-5036191803134430372010-09-29T10:15:00.003+02:002010-09-29T10:34:27.544+02:00Födelsedag<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4o_I6DhhEjrs3EYKjfJP-sJYRO5g7kjYLHD4TBBvMNvwlxasliSdLBoOIa0LjjA1lNgyT5QlUFrkZBO6A1suuwpWZYaj5iKUzJN8n-eqaUnvDGfrKDlHQ5pccGCsz5YLeJjZSKP-gzZbC/s1600/Scan-16M.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 241px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4o_I6DhhEjrs3EYKjfJP-sJYRO5g7kjYLHD4TBBvMNvwlxasliSdLBoOIa0LjjA1lNgyT5QlUFrkZBO6A1suuwpWZYaj5iKUzJN8n-eqaUnvDGfrKDlHQ5pccGCsz5YLeJjZSKP-gzZbC/s320/Scan-16M.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5522250765282274402" border="0" /></a><span style="font-style: italic; font-family: arial;">Ettårskalaset!</span><br /></div><br />Älskade unge, idag är det din födelsedag. Nu har du "fyllt" 17, 18 och idag 19 utan att vi har fått vara med dig. De är en vacker höstdag precis som den förmiddagen i september 1991 när du föddes, en händelse som var min dittills mäktigaste upplevelse i livet. Att du föddes och fanns med oss ett litet tag är fortfarande den största lyckan och det är det vi försöker fokusera på idag!<br /><br />Jag vet att många, många i vår närhet; dina kompisar, släktingar, grannar, och även många som knappt kände dig eller ens hade träffat dig tänker på dig väldigt mycket just idag.<br />Vi älskar dig Gabriel.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-45008435187821657012010-05-10T21:46:00.006+02:002010-05-10T22:55:55.640+02:00Snart är det 15 maj igen<span style="font-weight: bold;">Nu på lördag 15 maj är det två år sedan Gabriel dog. Så här har vi tänkt i år: mellan ca 16 och 17 är vi vid graven, Skogskyrkogården. Från kl 19 är vi hemma, välkomna hit på en fika. Vid 21-tiden går vi ner till stranden och släpper upp thailändska svävande ljuslyktor. </span><span style="font-weight: bold;">Alla är jättevälkomna att vara med på det ni vill!</span><br /><br />Maj är nog den svåraste månaden på året för oss numera, i alla fall för mig. Veckorna kring den 15 maj är riktigt tunga. I mitt huvud pågår en slags nedräkning: "Idag för två år sedan hade Gabriel 2 veckor kvar att leva". Och idag för två år sedan, bara 5 dagar.<br />Just då, för två år sen, var livet inne i en lycklig period för oss alla i familjen tror jag. Gabriels storebror hade börjat plugga och trivas bra på sin nya studieort. Lillasyster såg fram emot att få åka på fotbollsresa till Italien med sitt lag, en resa de hade sparat till i två års tid. Vi skulle också åka till vårt hus i Italien, och Gabriel var överlycklig för att både storebror och kompisen Niko skulle följa med dit. Själv skulle jag avsluta åtta år på mitt gamla jobb med att åka på en helg till Barcelona med gänget, och några dagar senare börja mitt nya spännande jobb. Sista helgen Gabbe levde blev också så där lycklig och lyckad. Det var varmt försommarväder och vi var i Linköping hela familjen hos mormor, träffade kompisar och släktingar. Vi avslutade på söndagkvällen med middag på indiska restaurangen i Aspudden, med Anna och Lasse.<br />Givetvis kunde ingen ana att tre dygn senare skulle livet vändas fullständigt upp och ner. För Gabriels skull är jag glad att ingen visste. Men för vår skull.... Jag hade gärna velat få möjlighet att säga hejdå till honom.<br />Det varma majvädret blev plötsligt kallt och dagen efter att Gabriel dog på Karolinska sjukhuset var det isande kallt, bara 5 plusgrader och småregn, precis som nu.<br /><br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-weight: bold;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfT24BLHnIZy02g80KBZJBESokK7COFz6YCJ2aOTHyVqIngpq5oaxXOnddIS6dJ6DcNnrqZ9a2ZjHYMcPLQDmvaCGsi8W4PFukLlNUxZ2_4mxuuXyoUOtyHNEkW1AeRZi1jzv4vJH4CPje/s1600/IMG_1518.JPG"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfT24BLHnIZy02g80KBZJBESokK7COFz6YCJ2aOTHyVqIngpq5oaxXOnddIS6dJ6DcNnrqZ9a2ZjHYMcPLQDmvaCGsi8W4PFukLlNUxZ2_4mxuuXyoUOtyHNEkW1AeRZi1jzv4vJH4CPje/s400/IMG_1518.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5469743111731607122" border="0" /></a></span><br /></div>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-2689453736473812122010-02-21T20:31:00.013+01:002010-02-21T21:25:48.586+01:00Gabrieltankar på vintern<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrBLTCze3UogXx_B2c3_CjZ1Z9saDYdBc3g9XQdSlcs1F5m6rHBtWT-1GnMx6F6-a0iA8W_nIgKogZ_PaGsYjzBbO4M8NwBPiS3cpPfF7TWZ9kIqnkBkbdK8NVrCILLk0oib6izIpoYnF4/s1600-h/IMG_2409.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrBLTCze3UogXx_B2c3_CjZ1Z9saDYdBc3g9XQdSlcs1F5m6rHBtWT-1GnMx6F6-a0iA8W_nIgKogZ_PaGsYjzBbO4M8NwBPiS3cpPfF7TWZ9kIqnkBkbdK8NVrCILLk0oib6izIpoYnF4/s320/IMG_2409.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440790118428148946" border="0" /></a>En sån här vacker, kall och snörik vinter har jag aldrig upplevt i Stockholm. Gabriel skulle ha älskat det. Han var en riktig vintermänniska och var duktig på skidor, snowboard och skridskor (men okej han var sommarmänniska också!).<br />Vi började åka skidor med Gabbe när han var fyra år. I början var det mycket hjälpa, stödja, peppa men efter ett par år var han självgående. När Jonatan började med snowboard började Gabriel genast längta efter det. Alltid steget bakom storebror. Att erövra snowboard var jobbigare än skidor, men Gabriel kunde ha ett fantastiskt tålamod för sånt som han ville kunna. Och han ville verkligen vara en sån som åker snowboard, hela attityden och livsstilen passade honom perfekt. Så småningom fick han åka med skolan till Romme varje år, och sista åren valde han tillbaka skidorna igen. För då kunde han stila mer i backen, göra coolare och galnare hopp, åka snabbare och farligare, impa mer.<br />Den allra sista gången jag fick åka skidor med Gabriel var på sportlovet 2008. Vi var i Åre med hans moster och familj. Sista dagen skulle de övriga åka hundspann, bara jag och Gabbe åkte skidor. En förmiddag som känns som ett ovärderligt minne nu. Fortfarande ropade Gabriel som han gjort så många gånger som yngre: "kolla mamma, kolla hur jag åker nu!!" och några sekunder senare: "SÅG DU!!?". Vi behövde inte prata om glädjen med skidåkning, hela hans kropp gestaltade och utstrålade den glädjen. Själv hade jag hög feber så efter halva dagen fick jag ge upp (och Gabbe stämde träff med stockholmskompisar i stället). Men är oändligt tacksam för dessa timmar.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKkL3mYYki31BT1oG-3bWyfS9B84Smmwu9DlHMku5bqSe3goDaLfHUq-Q-t3Oj9RzthghuF8aypN68Hc-ZPA_QwTsOu5kqGkv77BTo-hYPbw9lvGu67ilvzFDkemdkF9809N48HtiA6l6d/s1600-h/106-0695_IMG.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKkL3mYYki31BT1oG-3bWyfS9B84Smmwu9DlHMku5bqSe3goDaLfHUq-Q-t3Oj9RzthghuF8aypN68Hc-ZPA_QwTsOu5kqGkv77BTo-hYPbw9lvGu67ilvzFDkemdkF9809N48HtiA6l6d/s320/106-0695_IMG.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440786314594126610" border="0" /></a><br />Val d'Isère 2003. Pappa, Jonatan, Gabriel, Hanna.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovH-jnX_okLNbTPjuBx-pyqbRFz625fyayVG8GX-DD-ZsMq-jsw_4oJopXFdgKQqEsltHLZKj4rh2sXrQ9c__2gmDdOj-oynzm02RHOqq5pb1rM-rPt1zaRC-IkFgzFYSBK4S4RI_IBa0/s1600-h/IMG_2401.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovH-jnX_okLNbTPjuBx-pyqbRFz625fyayVG8GX-DD-ZsMq-jsw_4oJopXFdgKQqEsltHLZKj4rh2sXrQ9c__2gmDdOj-oynzm02RHOqq5pb1rM-rPt1zaRC-IkFgzFYSBK4S4RI_IBa0/s320/IMG_2401.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440787581838912482" border="0" /></a>Gabriel hjälper Hanna som också vill lära sig Snowboard. Klövsjö 2005.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfSXd60A04iq9q_6jYCgfLeL2bPwaAk1hM7akvNaeGO75uy7ZiIkXZR7pgjM-XxTXXjpYvQCrMx81EU-hP4vOeiS3tdKT-DU09o83TY1QVy_00J0Ck8V3_W3oPNsxzgleGnnhfenCetmsy/s1600-h/Romme.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 186px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfSXd60A04iq9q_6jYCgfLeL2bPwaAk1hM7akvNaeGO75uy7ZiIkXZR7pgjM-XxTXXjpYvQCrMx81EU-hP4vOeiS3tdKT-DU09o83TY1QVy_00J0Ck8V3_W3oPNsxzgleGnnhfenCetmsy/s320/Romme.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440792503083671794" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Vi har också åkt till Romme med ett stort kompisgäng i 10 års tid. Gabbe spexar i backen och åker i linne och uppkavlade byxor.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWfqwKIMxBr_enMfkg5ivxrrdsgrSMQKuBFCcuf4vh5OTSddyR9ilAGGDiYvjo9xVW8eUP9-KeyWJmJiHnFfvxuAxFhGXfHZ64bHZEn7KTjq60HYmm9CRvOBF57m0-eFLWmfNxBTAsZTbq/s1600-h/IMG_3138.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWfqwKIMxBr_enMfkg5ivxrrdsgrSMQKuBFCcuf4vh5OTSddyR9ilAGGDiYvjo9xVW8eUP9-KeyWJmJiHnFfvxuAxFhGXfHZ64bHZEn7KTjq60HYmm9CRvOBF57m0-eFLWmfNxBTAsZTbq/s320/IMG_3138.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440789386776803698" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />Vid Rommeresorna har vi bott i den stora herrgården i Norn. Ett år fick Gabriels kompis N. följa med. Trötta killar.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqJkI5aYFtGsOb7xm3Uowz1dNeGNlv2y0Y5xQYR7Xm9ZEHvpdlt1Y6pbfMes3XfU_WgTL1_tHw0-Bu9JIvQyBs6Gy_WNWY2RQ3EQhyw4Pndv0fXegtTbiXHw-9dF0eJ3-4tK0u1IdBbRRG/s1600-h/IMG_6171.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqJkI5aYFtGsOb7xm3Uowz1dNeGNlv2y0Y5xQYR7Xm9ZEHvpdlt1Y6pbfMes3XfU_WgTL1_tHw0-Bu9JIvQyBs6Gy_WNWY2RQ3EQhyw4Pndv0fXegtTbiXHw-9dF0eJ3-4tK0u1IdBbRRG/s320/IMG_6171.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440794727929251698" border="0" /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-69719779591206618552009-09-29T14:28:00.004+02:002009-09-29T14:46:02.047+02:00FödelsedagGabriel. Idag skulle du ha fyllt 18 år. Oj vad du såg fram emot det, från att du var 15 år säkert, kanske tidigare. Du ville att vi skulle vänta med den stora Sydafrikaresan till julen 2009 istället för 2008 - bara för att du ville få dricka champagne på nyårsafton när vi var där. Du fick ge dig för majoriteten och resan blev av 2008 som planerat. Men utan dig.<br /><br />Många av dina kompisar har redan fyllt 18. De börjar bli vuxna. Det är både glädjande och smärtsamt att se. Det senaste halvåret har varit extra svårt ibland. Två av dina vänner har förlorat sina mammor i cancer. Jag tror att du hade lidit med dem, tröstat dem, lyssnat om de ville prata. Jag tror att du hade känt en del av den vanmakt man känner inför vänners sorg, sån sorg som man inte kan göra något åt. Din pappa har också varit dålig under denna tid. Bättre nu, men fortfarande en bit kvar och det känns som att vi nu är inne på reservlagret av ork och energi.<br />Men för mig och din familj är såklart det allra värsta just nu att inte få fira din födelsedag med dig här. Vilken fest det skulle ha varit! Mat, presenter, tal. Du hade njutit av att vara medelpunkten. Natten innan hade du varit ute med dina kompisar och beställt nån öl eller drink exakt kl 00.01. Jag vet att ni redan hade bestämt det innan du dog.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_OG34hfyHISmd4dGdTeZDV4KXOWqJPg4_bT4pXab5XPN87wgAbQ96fN0YuyGmqffIlWzYb-Qc87rRV1IV_w4O4aZNo8Uv_XKq2V2ed1dKwdJhpr-WV-2U8djsvrBv2kTJE3YBt2rq0MuD/s1600-h/DSC_1099-2L.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 209px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_OG34hfyHISmd4dGdTeZDV4KXOWqJPg4_bT4pXab5XPN87wgAbQ96fN0YuyGmqffIlWzYb-Qc87rRV1IV_w4O4aZNo8Uv_XKq2V2ed1dKwdJhpr-WV-2U8djsvrBv2kTJE3YBt2rq0MuD/s320/DSC_1099-2L.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5386868525389193570" border="0" /></a>Bilden visar den gång vi var på din kusins bröllop. Du var 12 år och hade hyrd frack på dig för första och enda gången. Du tyckte det var coolt! Din storebror fyllde 18 en vecka senare, lika gammal som du skulle varit idag. Din lillasyster fyllde 10 samma dag som bröllopet.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-3689355354238799762009-05-16T16:05:00.003+02:002009-05-16T16:11:38.027+02:00Gabriels moster Annas tal<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos-b.ak.fbcdn.net/photos-ak-snc1/v3753/197/29/580560015/n580560015_3159065_3421731.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 604px; height: 453px;" src="http://photos-b.ak.fbcdn.net/photos-ak-snc1/v3753/197/29/580560015/n580560015_3159065_3421731.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><div style="margin: 1ex;"> <div> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Hej Gabriel!</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Idag är det ett år sen du dog. Jag har några saker som jag vill säga till dig.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag saknar dig! Jag saknar dina glada skratt och roliga historier. Gabriel, jag saknar den lilla glada killen som kom till dagis och berättade att Lars-Åke hade varit full och sparkat in dörren på bilen. Helt osant, men berättat med sån inlevelse att dagisfröknarna nästan trodde på det.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag saknar att du pratade hela tiden och att du jämt underhöll oss med historier berättade på olika dialekter eller brytningar. Du var så bra på att härma uttal.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag vill tacka dig för alla stunder jag fick vara med dig. Jag är så tacksam för alla gånger jag fick gå omkring och hålla i din och Hannas hand. Jag sa att jag gärna gjorde det så att alla som såg oss skulle tro att ni var mina barn. Det var så mysigt. Dina händer var så mjuka.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag är så stolt över dig. Jag är så stolt över ditt rättvisepatos. Över hur viktigt du tyckte att det var att alla behandlades lika. Över hur intresserad du var av samhällskunskap och världsfrågor. Gabriel, jag är så stolt över att du sa vad du tyckte. Och att det du tyckte var så klokt.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, tack för att du sa att du älskade mig.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, tack för at du ville vara snäll mot Lasse trots at han har ”fel” politisk åsikt. Det var smart uttänkt att du först skulle vara snäll mot honom men att du tänkte att sen skulle du börja argumentera med honom.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, tack för den tid vi fick tillsammans innan du dog. Resan till Åre och mitt 40-årsfirande.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag önskar att jag skulle få se dig växa upp och bli vuxen. Jag önskar att jag skulle få vara med när du tog studenten, läste på universitetet, bildade familj och fick barn – om det nu skulle ha blivit det du valde.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Gabriel, jag vill att du ska veta att jag saknar dig varje dag, hela tiden och att jag ofta ofta tänker på hur det kändes att krama dig och hur du luktade.</span></p> <p><span style="font-family:Cambria;font-size:100%;">Jag älskar dig och jag saknar dig. Farväl Gabriel.</span></p> </div> </div>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-68498890891018514782009-05-07T08:47:00.002+02:002009-05-07T08:59:46.165+02:00Snart ett år sedan Gabriel dogNästa fredag har det gått ett år sedan Gabriel dog. Alla som vill är välkomna att samlas en stund vid Gabriels grav kl 17.00 den 15 maj. Om det är fint väder, ta gärna med en filt och en fikakorg så kan vi efteråt sätta oss på gräset i närheten.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-43694470039878320922009-05-02T12:36:00.002+02:002009-05-02T12:41:37.505+02:00Gravstenen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3jf6uAjiEgrNGMUJnWbuRKZOVt05fj8OGZ5d5Y_17hp5HzGStPJvq0IyoKMvb-eThIrJ7xz9s5hTcg4UwWWRujNbnCxZ8C9wDg9F9GwvKgOh5X_R0fXaj_P0nlnHVU8W7YTf1hrDk63So/s1600-h/IMG_5496.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3jf6uAjiEgrNGMUJnWbuRKZOVt05fj8OGZ5d5Y_17hp5HzGStPJvq0IyoKMvb-eThIrJ7xz9s5hTcg4UwWWRujNbnCxZ8C9wDg9F9GwvKgOh5X_R0fXaj_P0nlnHVU8W7YTf1hrDk63So/s400/IMG_5496.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5331173992517786786" border="0" /></a><br />Nu finns äntligen gravstenen på plats vid Gabbes grav på skogskyrkogården.<br />Det är väldigt fint där nu på våren, med solen genom träden.<br /><br /><a href="http://hittagraven.stockholm.se/Info.aspx?gpkey=32+1+14E+13240&upplnr=2">Hitta till graven.</a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-45994806305688602982009-04-25T23:24:00.006+02:002009-04-25T23:45:59.587+02:00Resan till Kina<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivbfh3a99GciBrg2BzZ5SXtdgoa0PwwTNNcGMEW2XXrbksoO5Gtyero88zZp8rNppOA4P_1fuV0bAIh66xCgVG9JAhAfGmoa4M_enJMgZtIBltmTgVkZBSRs3TFprv-NwvhtlaSRzrSJfA/s1600-h/P1010273.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivbfh3a99GciBrg2BzZ5SXtdgoa0PwwTNNcGMEW2XXrbksoO5Gtyero88zZp8rNppOA4P_1fuV0bAIh66xCgVG9JAhAfGmoa4M_enJMgZtIBltmTgVkZBSRs3TFprv-NwvhtlaSRzrSJfA/s400/P1010273.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5328746518862519426" border="0" /></a>För exakt ett år sedan var vi i Kina. Vi hade sett fram emot resan och det blev verkligen härligt att uppleva den enorma storstaden Beijing tillsammans med Gabriel och lillasyster H. Vi hälsade på M och R som hade bott där i ett år. Programmet var späckat med muren, förbjudna staden, parker och hutonger. Gabriel trivdes enormt, han njöt verkligen av staden och alla möjligheter, inte minst gillade han shoppingen. Fast han visste att han blev lurad köpte han en falsk Ipod för kanske 100 kr, var nöjd med inköpet - och den gick mycket riktigt sönder efter en vecka. Gabbe försökte få kontakt med kineserna men de var ibland svårflörtade. Han sa glatt ”nihaou” till alla och skrattade själv tillsammans med dem när de skrattade åt hans tydligen felaktiga uttal. Gabriel och H hade kul hela resan, och ännu bättre blev det när kusin E kom dit efter några dagar. Det fanns gym i huset som Gabbe utnyttjade och dessutom var all mat fantastisk god. Ni som känner Gabriel förstår att detta var en toppensemester!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRalwUA_ztvvxjIWg_udfDW5nR67zu5rBMuviCzQ6XZjPqIjPWwbFLbFkH6006_2rAk0K011V-9CI4NylefK5Ww_3PKAn_77I4RSmcuq21Czz4R7SczxAfJyO1EFV4EanaYbgdnJAQf66y/s1600-h/P1010878.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRalwUA_ztvvxjIWg_udfDW5nR67zu5rBMuviCzQ6XZjPqIjPWwbFLbFkH6006_2rAk0K011V-9CI4NylefK5Ww_3PKAn_77I4RSmcuq21Czz4R7SczxAfJyO1EFV4EanaYbgdnJAQf66y/s320/P1010878.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5328745848429616210" border="0" /></a>Kanske fanns det en mening att vi skulle få vara så mycket med Gabriel, och så nära, så kort innan han dog. Och skapa ännu fler fina minnen.<br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzFu3bfDOe1cOHXCdajtPgz-LCToWjVxilzA_E55lYBdwvjwj89bC5ojA6Tq67SEdX6YcPvohWH_yoM8Znw8aUaYHhRrPxpzYSOkSgbt-BMIw8IN8_fsR5qeylJeLNswvVtJ0GueSMPWo/s1600-h/P1010285.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzFu3bfDOe1cOHXCdajtPgz-LCToWjVxilzA_E55lYBdwvjwj89bC5ojA6Tq67SEdX6YcPvohWH_yoM8Znw8aUaYHhRrPxpzYSOkSgbt-BMIw8IN8_fsR5qeylJeLNswvVtJ0GueSMPWo/s320/P1010285.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5328745543069315122" border="0" /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-4592881919960954362009-03-04T15:37:00.012+01:002009-03-04T16:08:26.240+01:00Tv-program om donationerVilken otroligt stark känslomässig upplevelse det var att se första delen av ”På liv och död”, SVT:s dokumentärserie om organdonation. (<a href="http://svtplay.se/t/105867/pa_liv_och_dod">du kan se programmet här</a>)<br />Givetvis väckte det sorg och tankar på Gabriel, minnen av dagen han dog och vi medverkade till beslut om donation som vi visste att Gabriel var positiv till (<a href="http://minsgabbe.blogspot.com/2008/06/donation-ger-liv.html">läs mer</a>).<br />Scenen i ”På liv och död” när de opererar ut en lever och samtidigt hörs låten Hallelujah (Cohen har alltid varit lite av husgud hemma hos oss)… ja jag tror alla kan föreställa sig vilka känslor det väcker.<div style="text-align: left;">Men det märkligaste i programmet var att personen det handlar om i detta avsnitt, Leif Brännström, faktiskt är en avlägsen släkting till oss. Han har Skelleftesjukan och programmet handlade om att han redan fått sitt hjärta utbytt och nu även behövde en ny lever för att överleva. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhirbAn5xz5kDeotxrX_hwU5Ug7OTt_mVaioDirEAJFFdyfciM2SahkCnPKCCtQn7HSbUN2by4J4pCOjFeKhk7RLlpHcYvmZcKUi_xkrVUyudFAa-kfu-KRMX0JtICifpvN9-TEygVV63sR/s1600-h/101-0102_IMG.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhirbAn5xz5kDeotxrX_hwU5Ug7OTt_mVaioDirEAJFFdyfciM2SahkCnPKCCtQn7HSbUN2by4J4pCOjFeKhk7RLlpHcYvmZcKUi_xkrVUyudFAa-kfu-KRMX0JtICifpvN9-TEygVV63sR/s320/101-0102_IMG.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309348247844052386" border="0" /></a>Leifs pappa Nisse växte upp som fosterbarn hemma hos Gabriels farfar. Han är alltså farbror (styvfarbror kanske det kan heta) till Gabriels pappa Lars-Åke. Leif har jag inte träffat så mycket men Nisse och hans fru Rut kom alltid och hälsade på oss när vi var uppe i Björkliden utanför Jörn på somrarna. Nisse och Rut skojade alltid med våra ungar. (De skymtar förbi snabbt i tv-programmet om Leif.) Nisse hade också Skelleftesjukan och dog för bara några veckor sen närmare 85 år gammal. Bilden ovan visar Gabriels farbror till vänster (när han fyller 60) och till höger är det Nisse som gratulerar (han med konsumkassen).<br /><br />I programmet får man följa Leif och som tur är lyckas han få en lever och operationen går också mycket bra.<br /></div><br />Det måste kännas speciellt och konstigt att leva med någon annans organ. Vilken gåva att få en ny chans att leva. Nästa avsnitt (5/3) ska handla om en 9-årig pojke som också väntar på en lever, men det vet jag inte om jag klarar av att se …<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv5aAwgzvt1p3DpRMOdM9j1ii-QC5nkdWlLJ-v5lr65uF7NMInmu4qBFLaxLpHVrEtiJ8MjNzK2tHArswacJErDPOyPOuBxBKmHbwlfFG7dDz8ccQbcV9wetUR-Ug4y_Aq3EFmAyL7m_zi/s1600-h/100-0100_IMG.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv5aAwgzvt1p3DpRMOdM9j1ii-QC5nkdWlLJ-v5lr65uF7NMInmu4qBFLaxLpHVrEtiJ8MjNzK2tHArswacJErDPOyPOuBxBKmHbwlfFG7dDz8ccQbcV9wetUR-Ug4y_Aq3EFmAyL7m_zi/s320/100-0100_IMG.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309348242160614786" border="0" /></a><br />På bilden ovan syns Gabriel (11 år) mellan pappa, farmor och lillasyster, vid en förmiddagsfika ”på bron” i huset i Björkliden.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-45404643763921357382009-02-13T22:18:00.007+01:002009-02-13T22:43:07.175+01:00Gabriel finns i nyheternaJag associerar väldigt många saker i vardagen till Gabriel. Platser, foton, musik, samtal, filmer – men även nyheter och aktuella diskussioner. Nyss pratade man på Aktuellt om situationen i Sri Lanka. Den typen av nyheter känns extra mycket ”Gabriel” för mig. Jag började tänka på hans SO-arbete i nian som beskrev de tamilska tigrarna och stridigheterna i Sri Lanka. Gabbe kunde ofta mer fakta om såna skeenden än jag, eftersom hans intresse var så stort för SO.<br />Mina associationer vindlade sig vidare till hans kompis Lolle, vars pappa kommer från just Sri Lanka. Otaliga var de eftermiddagar och kvällar i högstadiet som Lolle och Gabbe hängde hemma hos Lolles pappa. Pappan lagade alltid god, stark, currydoftande sri lankesisk mat till killarna.<br />Gabriel hade ett särskilt gott öga till dem som bjöd honom på god mat - och det var det många som gjorde. Självklart var de ofta hos Lolles mamma också där de fick härlig argentisk mat! Hos oss var Lolle mest på nyårsaftnar... och då fick de också god mat! Man visste att man hade lyckats när man hörde Gabbe njutningsfullt säga ”Fan, va gott!”. För Gabriels minnes skull, för Lolle och hans pappa och alla andra med anknytning till Sri Lanka, hoppas jag på fred i den krigshärjade och tsunamidrabbade önationen.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Gabriel och Lawrence (Lolle) vid skolbalen i 9:an.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggkSvon3kNVecuPL7hAI89oAXlnPBE0bxafFkY8dPzEW0JfnfYITa0XwfzSuC80zFWbU3y79vnT8UdQo7l6Xlq6SaQWk2Deq4ZjYJ3QSSjiWL4HiQM7L8Yome_dBfKjGB8ue_3vopGcyqP/s1600-h/IMG_4308.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 266px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggkSvon3kNVecuPL7hAI89oAXlnPBE0bxafFkY8dPzEW0JfnfYITa0XwfzSuC80zFWbU3y79vnT8UdQo7l6Xlq6SaQWk2Deq4ZjYJ3QSSjiWL4HiQM7L8Yome_dBfKjGB8ue_3vopGcyqP/s320/IMG_4308.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5302395705700180930" border="0" /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-27657392229646946882009-01-13T14:32:00.013+01:002009-01-13T15:18:47.589+01:00Långt bort och nära<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDYGV1gCZOMG4bfZoTZu-6_ubKyy4PYBPs0dNfbxxi4aLsHH_DIuGeJN5jFVjWvzXnhL1rfjwLbjxRwOCzGLkCZiAfQoSjl_J0QgPBMzl9WQMW3Lypce2VNm_ECc1e9htFyVPvxSeMKEE/s1600-h/cheeta.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDYGV1gCZOMG4bfZoTZu-6_ubKyy4PYBPs0dNfbxxi4aLsHH_DIuGeJN5jFVjWvzXnhL1rfjwLbjxRwOCzGLkCZiAfQoSjl_J0QgPBMzl9WQMW3Lypce2VNm_ECc1e9htFyVPvxSeMKEE/s320/cheeta.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5290771209013695282" border="0" /></a><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:donotoptimizeforbrowser/> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:SV;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --></style><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:donotoptimizeforbrowser/> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:SV;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --></style><span style=";font-family:";font-size:12;" lang="SV"></span><p class="MsoNormal"><a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#"><meta name="Generator" content="Microsoft Word 9"><meta name="Originator" content="Microsoft Word 9"><link rel="File-List" href="file:///C:/DOCUME%7E1/llidstro/LOCALS%7E1/Temp/msoclip1/01/clip_filelist.xml"><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:donotoptimizeforbrowser/> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:SV;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> </style><span style=";font-family:";font-size:12;" lang="SV"></span></a></p> <p class="MsoNormal"><span lang="SV"><!--[if !supportEmptyParas]--> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></p>Gabriel, vi saknar dig så mycket.
<br />Det finns tillfällen då det är extra svårt att vara utan dig.
<br />Redan vid tiden för din sexårs födelsedag började vi planera för att en dag åka till Afrika. Det kändes bara helt rätt, du hade ju precis som din storebror ett så stort djurintresse. Kommer du ihåg Afrika safari boken som vi gjorde till dig då ?
<br />- Du skulle ha älskat vår Safari!
<br />
<br />När du var liten så trodde du ju att du var <a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/GabbeBegravningsSlides#5216599637791902882">besläktad </a>med dom <a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#5289262345232488578">stora kattdjuren</a>.
<br />
<br />Vi tänkte på dig ofta när vi nu kom iväg på vår länge planerade Afrika resa. En resa som vi planerat och sparat för länge. Trots att du tyvärr dog innan avresedatumet så kändes du mycket närvarde där i Sydafrika. Vi tänker ju mycket på dig och du var alltid närvarande i våra tankar på denna resa.
<br />
<br />Vi tänkte på dig , och påmindes om dig när vi såg dom ståtliga <a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#5289259589140699730">lejonen</a> men även dom när vi skrattade åt dom roliga Sydafrika <a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#5289263398694995970">pingvinerna</a> . (<a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#">Länk: SydAfika resa julen 2008</a>)
<br />
<br />Ett kort ögonblick tänkte vi att det var skönt att du slapp höra nyhetssändningarna just dessa veckor. Nyhetssändningar från en annan del av världen som talade om ytterligare övergrepp på flyktingläger i Gaza. Det var sånt som gjorde dig genuint upprörd. Sånt ville vi bespara dig från. Vi tänkte att du lättare skulle förstått och uppskattat meningen med ”<a href="http://ubuntu.wordpress.com/2006/06/01/the-meaning-of-ubuntu-explained-by-nelson-mandela/">Ubuntu”</a> det svarta Afrikas solidariska<a href="http://picasaweb.google.com/la.lidstrom/SouthAfricaChristmas2008#5289260667898684050"> sammanhållning</a>. Det var ju sådant som du så lätt kunde förhålla dig till och tillämpa
<br />
<br /><meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"><meta name="ProgId" content="Word.Document"><meta name="Generator" content="Microsoft Word 9"><meta name="Originator" content="Microsoft Word 9"><link rel="File-List" href="file:///C:/DOCUME%7E1/llidstro/LOCALS%7E1/Temp/msoclip1/01/clip_filelist.xml"><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:donotoptimizeforbrowser/> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:SV;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --></style><span style=";font-family:";font-size:100%;" lang="SV"></span>Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-25779989946415594042008-11-15T00:29:00.011+01:002008-11-15T22:20:04.146+01:00En helg i Paris<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0SMNsxvpTe2h-_osWs8PBW1dBbIvYeoJzlhy-QO78W4t23j11N1mSiAw7LnCVDn_hWe0lSsNpNiicVFGn82og5QFEV4hjv8l16F7oGHjvHQpWBp9h0Tw2zH5EYPA6bwcYTXsoG8jW-x5e/s1600-h/IMG_0535.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0SMNsxvpTe2h-_osWs8PBW1dBbIvYeoJzlhy-QO78W4t23j11N1mSiAw7LnCVDn_hWe0lSsNpNiicVFGn82og5QFEV4hjv8l16F7oGHjvHQpWBp9h0Tw2zH5EYPA6bwcYTXsoG8jW-x5e/s320/IMG_0535.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5268664134673922642" border="0" /></a><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdxtz5APzotLfiRvAHACTx-2zkEh-QCPQWdc9KYNaPBr2EmST-HmEOMiRomiN3dsy0E5ym5nyHT3ZWDxr0_po6nwpAZc_s2OBt4igoFFQdUJtw2e5DXritDID4n1nCkEOel6Msu4zKlicx/s1600-h/IMG_0472.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdxtz5APzotLfiRvAHACTx-2zkEh-QCPQWdc9KYNaPBr2EmST-HmEOMiRomiN3dsy0E5ym5nyHT3ZWDxr0_po6nwpAZc_s2OBt4igoFFQdUJtw2e5DXritDID4n1nCkEOel6Msu4zKlicx/s200/IMG_0472.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5268663482068722658" border="0" /></a>Det är natt och exakt 6 månader sedan Gabriel dog. Tänker intensivt på den natten vi tillbringade på Huddinge och Karolinska och på den overkliga och långa tid som förflutit sedan dess. När jag bläddrar bland gamla bilder fastnar jag för vår resa till Paris.<br /><br />Gabriel fick resan i 15-årspresent och vi åkte dit en långhelg i november 2006, bara han och jag. Det fanns en baktanke om att han skulle stå ut med franskaundervisningen lite bättre om han fick inspiration från landet. Sedan var det en helt egoistisk tanke att jag ville vara med honom när han kom dit första gången - dela den där känslan av den storslagna och fanta<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtnlujffWcGBQAeicSFGjJC9iPFxqmasopDkr3ZwqLah810_0rh2bQ1jnOrnUdUZKolPOnHby2uZKC0HGt6yv41HWCJ4GDQgA7TIAlnCwQreERqdD6fA8fuwLC_MQ_pPfxk27ugQGgyCd_/s1600-h/IMG_0530.JPG"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtnlujffWcGBQAeicSFGjJC9iPFxqmasopDkr3ZwqLah810_0rh2bQ1jnOrnUdUZKolPOnHby2uZKC0HGt6yv41HWCJ4GDQgA7TIAlnCwQreERqdD6fA8fuwLC_MQ_pPfxk27ugQGgyCd_/s200/IMG_0530.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5268666412229780370" border="0" /></a>stiska storstaden Paris.<br /><br />Gabbe visste vad han ville; vi skulle se Mona Lisa (”fan va coolt”), Eiffeltornet (vi GICK uppför alla trapporna!), Champs Elysées osv. Han ville prova typiska maträtter så vi åt löksoppa, råbiff, ostfondue. Ostfondue hade han sett i Simpsons och där såg det så himla gott ut när Homer åt det. Men i verkligheten ... ”shit, det smakar som om de hällt vin i fonduen” var det ingen höjdare. Kul i alla fall. Jag undrade om vi inte skulle äta något exotiskt (det var det för mig på 80-talet) som cous-cous på någon av alla nordafrikanska restauranger. Gabbe förstod inte det exotiska – cous-cous äter vi ju när som helst hemma. Vi gick i ganska många varuhus och det var nu jag förstod att gamla mossiga klädmärken som Lacoste och Burberry verkligen var inne för killar i hans ålder, på riktigt.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1LmeJ_8HNuzSyHoN4SYJFhdqS-Tdxxc_H26Hr6Xkt66qhK_9-LzundepP-RKWYCVPcA7DzW545zPycV2jLq9LJezljRM2OF1dxMl6_AtRg6_BU3DjHftrpuBIgQcVCxQybbxFwaqfcNTu/s1600-h/IMG_0540.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 294px; height: 220px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1LmeJ_8HNuzSyHoN4SYJFhdqS-Tdxxc_H26Hr6Xkt66qhK_9-LzundepP-RKWYCVPcA7DzW545zPycV2jLq9LJezljRM2OF1dxMl6_AtRg6_BU3DjHftrpuBIgQcVCxQybbxFwaqfcNTu/s320/IMG_0540.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5268667722082770978" border="0" /></a>Så mycket franskaträning blev det väl ärligt talat inte (parisarna har faktiskt också börjat tilltala turister på engelska) men jag är otroligt glad över att jag fick dela Gabbes entusiasm i Paris och också se hur vuxen han höll på att bli.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-59790780323702314752008-10-26T20:03:00.009+01:002008-10-26T20:35:15.741+01:00Gabriel presenterar sig själv<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc-gkZHD3Zz1zENI5DAtO3L_EvmQO9UniYjwEO8G8aepu4MkoOsTwJlWG-MATkzjTZPBkvoj7G6fU5MNDuapLC8FlIPrnQEGZ2tuVmdEhgLSfr-CG9F1tDIyPLGbeOqz86b1aXHpj9UNyJ/s1600-h/n626776794_597203_5658.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjc-gkZHD3Zz1zENI5DAtO3L_EvmQO9UniYjwEO8G8aepu4MkoOsTwJlWG-MATkzjTZPBkvoj7G6fU5MNDuapLC8FlIPrnQEGZ2tuVmdEhgLSfr-CG9F1tDIyPLGbeOqz86b1aXHpj9UNyJ/s320/n626776794_597203_5658.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5261544314568749970" border="0" /></a><br />Det här skrev Gabriel som en skoluppgift när han just börjat gymnasiet, i september 2007.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Personporträtt</span><br />a<span style="font-style: italic;">v: Gabriel Lidström</span> <span style="font-style: italic;"><br />Gabriel skulle beskriva sig själv som en glad, öppen och trevlig person. 1991, den 29:e september föddes klockan 11 ett underbart litet gossebarn på Nacka BB utanför Stockholm. Modern till barnet heter Ylva och Fadern heter Lars-Åke. Gabriel hade också en äldre brorsa som var 6 är när gabbe föddes. Brodern namn var Jonatan. Det dröjde inte lång tid innan Gabriel skulle få ännu ett syskon. När Gabriel fyllde 2 år fick han en lillasyster, Hanna. Gabriel växte upp i närförorten förorten Örnsberg, söder om Stockholm. Gabriel och hans familj bor kvar i samma lägenhet, förutom Jonatan som har flyttat hemifrån. Jonatan är idag 22 år och har alltid vart en förebild för Gabriel. Gabriel intresserade sig mycket för målning och ritning som ung pojke. Han gillade även att gosa med familjens katt Diva. Men tyvärr dog Diva innan Gabriel hunnit fylla 4 år. Något som Gabriel var rädd för när han var liten var bruset från datorns när pappa Lars-Åke kopplade upp sig på Internet via Modem, annars är det lite som Gabriel är rädd för, även idag. Men Det finns många saker som gjorde Gabriel väldigt känslosam, även idag, främst är det sorliga godnattsånger, som ”teddy björnen”, ”mors lilla Olle” med flera. </span> <span style="font-style: italic;">Det var på ”sexis” som Gabriel fick sitt smeknamn Gabbe. Under en Period på lågstadiet tränade Gabriel Judo. Senare i 11-15 års åldern lirade Gabriel fotboll i IFK Aspudden. När Gabriel var 12 år fick hans farsa cancer i slutet av ryggraden. Cancerns opererades bort, men det ledde till att många nerver också togs bort, som i sin tur ledde till kroniskt ryggsmärta och vissa rörlighets svårigheter. Familjen var under en lång period mycket deprimerad, och Lars-Åke var sjukskriver i ca 1 år. Idag nästan 4 år senare är Lars-Åke nästan helt återställd och jobbar deltid. Gabriels farsa jobbar med IT utveckling och morsan jobbar med grafisk design. När Gabriel inte är i skolan gillar han att umgås med sina vänner, gymma, träna thai boxning, äta god och fet mat eller helt enkelt inte göra någonting. Gabriel har ingen flickvän för tillfället och njuter av ungkarlslivet. Anledningen till att Gabbe började på Östra Real beror på att han gillar samhällsprogrammet, och gillar väldigt mycket att måla. Därför valde han Samhällsprogrammet med inriktning bild. Men det var Gabbes kamrat Chrille som fick honom att välja just Östra Real. Musik lyssnar på väldigt musik, främst hip-hop, drum and bass och house. Men även ”klassisk svensk” musik, som till exempel Lars Winnerbäck, Håkan Hellström med mera. Han favorit hip-hop artist är Immortal Technique. ”Han är så äkta, och rappar och verkliga saker, som tredje världens orättvisor och välfärden i USA. Till skillnad från 50cent som bara sjunger om pengar och brudar” menar Gabriel. Om det är något som gabbe har erfarenhet av så är det att resa. Familjen brukar åka utomlands 1-2 gånger om året. Den mest ovanliga resan var när Gabriel i 9an tillsammans med en grupp från skolan åkte till polen för att bo hos polska familjer. Han tyckte det var en väldigt rolig resa, och att det var spännande att se hur folk i andra länder lever. Det jobbigaste i Polen var när han besökte Auschwitz, det var såklart mycket hemskt, säger Gabriel.</span> <span style="font-style: italic;">Om 10 år tror Gabriel att han kommer jobba, ha två barn och en vacker fru, Landställe utanför Stockholm.</span><br /><br />Foto: Beda, en av Gabbes klasskompisar på högstadiet, från skolans resa till Polen/Krakow maj 2006.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-63967407603788289972008-10-13T23:23:00.006+02:002008-10-13T23:33:50.679+02:00Tvillingsjälar<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcrhRIK7w5HxRhrPXAfU7F5tS-75nWOFRjAkujd6AFFVjVNrJeboY9xo2HYCGDHU_UhCHEJF_XQS78BiLFT4KzXm29pryfA45HeErjv8ihi2Rcm5_vjDxdlKKi_b5u6GmhWUx5fgZpioYY/s1600-h/IMG_3643.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcrhRIK7w5HxRhrPXAfU7F5tS-75nWOFRjAkujd6AFFVjVNrJeboY9xo2HYCGDHU_UhCHEJF_XQS78BiLFT4KzXm29pryfA45HeErjv8ihi2Rcm5_vjDxdlKKi_b5u6GmhWUx5fgZpioYY/s400/IMG_3643.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5256754889294916162" border="0" /></a><br />Som många av Gabriels vänner kan intyga var han väldigt mån om relationer. Gabbe var en social person som alltid ville vara med kompisar från det att han var liten. Satt han ensam mer än några timmar var det nästan panik. Ringa, sms:a, msn:a tills han hittade någon som han kunde hitta på nåt med.<br /><br />Gabriel var alltså en person som la ner jobb och engagemang på relationer, han ansträngde sig en hel del. Jag tror att han sällan tog relationen för given, när han berättade om små bevis på att kompisar, lärare eller andra hade sagt nåt snällt och uppmuntrande – så hade Gabriel något oförställt förvånat i rösten när han berättade det. T.ex. ”Mazdak har sagt att han tycker jag är bra!!” Jätteförvånande tyckte Gabriel.<br /><br />När vi började åka regelbundet till Italien lärde vi känna ett par i grannbyn, svenskan Kerstin och hennes man Piero som var från Mauritius men som bott länge i Sverige. Nu bodde de i Italien och vi träffas några gånger per år sen 2004.<br />Piero och Gabriel fann varandra direkt. Piero ”såg” Gabriel och Gabriel blev så där förvånad/glad över att någon vuxen, frivilligt, och utan att vara släkt, såg honom som sin vän. ”Hej, hur är det, min kompis!?" Brukade Piero säga, och skratta. En gång sa Gabbe: ”Mamma, vet du vad Piero sa till mig? Att om jag blir trött på mina föräldrar, eller ni tröttnar på mig, så kan jag få åka hit och bo hos dom ett tag!!” Vilken möjlighet, härlig frihetstanke att veta att det fanns ett alternativ till mamma och pappa, om det skulle behövas…En gång hade Piero en present till Gabriel, en pikétröja med texten ”Mauritius” på bröstet. Gabbe blev väldigt glad, och lika förvånad – ”en present, till MIG??!”.<br /><br />Pieros hälsa blev sämre och sista gången vi sågs var sommaren 2007. I februari i år dog Piero, 72 år gammal, och i mars var vi med på begravningen som var i Stockholm. Både Hanna och Gabbe grät floder under hela begravningen. Det kändes som att våra barn hade adopterat Piero och Kerstin som extra far- eller morföräldrar. Efteråt sa Gabriel att det varit så fint ”precis en sån begravning skulle man vilja ha”. Det var det vi gick efter tre månader senare när vi hade den overkligaste av uppgifter; att planera för Gabbes begravning.Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3794903346216165777.post-42922426601785480252008-09-30T00:55:00.000+02:002008-09-30T00:56:11.679+02:00Gabriel och Hanna i Beijing, april 2008<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-T4nYD5FetecZpCE5SDGo3GEdxWhjaZyx0mgC3RN5U5emF8o9EFaY91tiV36vO-2i1MVFPuXqaDK9eh8a_XVd04pPF5J9drtx6_-tDwA0m8HuFwa8BDZEQZfxa3QXNT7Yzy3HBM5b2Hyo/s1600-h/P1010446.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-T4nYD5FetecZpCE5SDGo3GEdxWhjaZyx0mgC3RN5U5emF8o9EFaY91tiV36vO-2i1MVFPuXqaDK9eh8a_XVd04pPF5J9drtx6_-tDwA0m8HuFwa8BDZEQZfxa3QXNT7Yzy3HBM5b2Hyo/s320/P1010446.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5251580800973769682" border="0" /></a>Ylvahttp://www.blogger.com/profile/03801753099391337930noreply@blogger.com0