Födelsedag

Gabriel. Idag skulle du ha fyllt 18 år. Oj vad du såg fram emot det, från att du var 15 år säkert, kanske tidigare. Du ville att vi skulle vänta med den stora Sydafrikaresan till julen 2009 istället för 2008 - bara för att du ville få dricka champagne på nyårsafton när vi var där. Du fick ge dig för majoriteten och resan blev av 2008 som planerat. Men utan dig.

Många av dina kompisar har redan fyllt 18. De börjar bli vuxna. Det är både glädjande och smärtsamt att se. Det senaste halvåret har varit extra svårt ibland. Två av dina vänner har förlorat sina mammor i cancer. Jag tror att du hade lidit med dem, tröstat dem, lyssnat om de ville prata. Jag tror att du hade känt en del av den vanmakt man känner inför vänners sorg, sån sorg som man inte kan göra något åt. Din pappa har också varit dålig under denna tid. Bättre nu, men fortfarande en bit kvar och det känns som att vi nu är inne på reservlagret av ork och energi.
Men för mig och din familj är såklart det allra värsta just nu att inte få fira din födelsedag med dig här. Vilken fest det skulle ha varit! Mat, presenter, tal. Du hade njutit av att vara medelpunkten. Natten innan hade du varit ute med dina kompisar och beställt nån öl eller drink exakt kl 00.01. Jag vet att ni redan hade bestämt det innan du dog.
Bilden visar den gång vi var på din kusins bröllop. Du var 12 år och hade hyrd frack på dig för första och enda gången. Du tyckte det var coolt! Din storebror fyllde 18 en vecka senare, lika gammal som du skulle varit idag. Din lillasyster fyllde 10 samma dag som bröllopet.

Gabriels moster Annas tal

Hej Gabriel!

Idag är det ett år sen du dog. Jag har några saker som jag vill säga till dig.

Gabriel, jag saknar dig! Jag saknar dina glada skratt och roliga historier. Gabriel, jag saknar den lilla glada killen som kom till dagis och berättade att Lars-Åke hade varit full och sparkat in dörren på bilen. Helt osant, men berättat med sån inlevelse att dagisfröknarna nästan trodde på det.

Gabriel, jag saknar att du pratade hela tiden och att du jämt underhöll oss med historier berättade på olika dialekter eller brytningar. Du var så bra på att härma uttal.

Gabriel, jag vill tacka dig för alla stunder jag fick vara med dig. Jag är så tacksam för alla gånger jag fick gå omkring och hålla i din och Hannas hand. Jag sa att jag gärna gjorde det så att alla som såg oss skulle tro att ni var mina barn. Det var så mysigt. Dina händer var så mjuka.

Gabriel, jag är så stolt över dig. Jag är så stolt över ditt rättvisepatos. Över hur viktigt du tyckte att det var att alla behandlades lika. Över hur intresserad du var av samhällskunskap och världsfrågor. Gabriel, jag är så stolt över att du sa vad du tyckte. Och att det du tyckte var så klokt.

Gabriel, tack för att du sa att du älskade mig.

Gabriel, tack för at du ville vara snäll mot Lasse trots at han har ”fel” politisk åsikt. Det var smart uttänkt att du först skulle vara snäll mot honom men att du tänkte att sen skulle du börja argumentera med honom.

Gabriel, tack för den tid vi fick tillsammans innan du dog. Resan till Åre och mitt 40-årsfirande.

Gabriel, jag önskar att jag skulle få se dig växa upp och bli vuxen. Jag önskar att jag skulle få vara med när du tog studenten, läste på universitetet, bildade familj och fick barn – om det nu skulle ha blivit det du valde.

Gabriel, jag vill att du ska veta att jag saknar dig varje dag, hela tiden och att jag ofta ofta tänker på hur det kändes att krama dig och hur du luktade.

Jag älskar dig och jag saknar dig. Farväl Gabriel.

Snart ett år sedan Gabriel dog

Nästa fredag har det gått ett år sedan Gabriel dog. Alla som vill är välkomna att samlas en stund vid Gabriels grav kl 17.00 den 15 maj. Om det är fint väder, ta gärna med en filt och en fikakorg så kan vi efteråt sätta oss på gräset i närheten.

Gravstenen

Nu finns äntligen gravstenen på plats vid Gabbes grav på skogskyrkogården.
Det är väldigt fint där nu på våren, med solen genom träden.

Hitta till graven.

Resan till Kina

För exakt ett år sedan var vi i Kina. Vi hade sett fram emot resan och det blev verkligen härligt att uppleva den enorma storstaden Beijing tillsammans med Gabriel och lillasyster H. Vi hälsade på M och R som hade bott där i ett år. Programmet var späckat med muren, förbjudna staden, parker och hutonger. Gabriel trivdes enormt, han njöt verkligen av staden och alla möjligheter, inte minst gillade han shoppingen. Fast han visste att han blev lurad köpte han en falsk Ipod för kanske 100 kr, var nöjd med inköpet - och den gick mycket riktigt sönder efter en vecka. Gabbe försökte få kontakt med kineserna men de var ibland svårflörtade. Han sa glatt ”nihaou” till alla och skrattade själv tillsammans med dem när de skrattade åt hans tydligen felaktiga uttal. Gabriel och H hade kul hela resan, och ännu bättre blev det när kusin E kom dit efter några dagar. Det fanns gym i huset som Gabbe utnyttjade och dessutom var all mat fantastisk god. Ni som känner Gabriel förstår att detta var en toppensemester!Kanske fanns det en mening att vi skulle få vara så mycket med Gabriel, och så nära, så kort innan han dog. Och skapa ännu fler fina minnen.

Tv-program om donationer

Vilken otroligt stark känslomässig upplevelse det var att se första delen av ”På liv och död”, SVT:s dokumentärserie om organdonation. (du kan se programmet här)
Givetvis väckte det sorg och tankar på Gabriel, minnen av dagen han dog och vi medverkade till beslut om donation som vi visste att Gabriel var positiv till (läs mer).
Scenen i ”På liv och död” när de opererar ut en lever och samtidigt hörs låten Hallelujah (Cohen har alltid varit lite av husgud hemma hos oss)… ja jag tror alla kan föreställa sig vilka känslor det väcker.

Men det märkligaste i programmet var att personen det handlar om i detta avsnitt, Leif Brännström, faktiskt är en avlägsen släkting till oss. Han har Skelleftesjukan och programmet handlade om att han redan fått sitt hjärta utbytt och nu även behövde en ny lever för att överleva. Leifs pappa Nisse växte upp som fosterbarn hemma hos Gabriels farfar. Han är alltså farbror (styvfarbror kanske det kan heta) till Gabriels pappa Lars-Åke. Leif har jag inte träffat så mycket men Nisse och hans fru Rut kom alltid och hälsade på oss när vi var uppe i Björkliden utanför Jörn på somrarna. Nisse och Rut skojade alltid med våra ungar. (De skymtar förbi snabbt i tv-programmet om Leif.) Nisse hade också Skelleftesjukan och dog för bara några veckor sen närmare 85 år gammal. Bilden ovan visar Gabriels farbror till vänster (när han fyller 60) och till höger är det Nisse som gratulerar (han med konsumkassen).

I programmet får man följa Leif och som tur är lyckas han få en lever och operationen går också mycket bra.

Det måste kännas speciellt och konstigt att leva med någon annans organ. Vilken gåva att få en ny chans att leva. Nästa avsnitt (5/3) ska handla om en 9-årig pojke som också väntar på en lever, men det vet jag inte om jag klarar av att se …
På bilden ovan syns Gabriel (11 år) mellan pappa, farmor och lillasyster, vid en förmiddagsfika ”på bron” i huset i Björkliden.

Gabriel finns i nyheterna

Jag associerar väldigt många saker i vardagen till Gabriel. Platser, foton, musik, samtal, filmer – men även nyheter och aktuella diskussioner. Nyss pratade man på Aktuellt om situationen i Sri Lanka. Den typen av nyheter känns extra mycket ”Gabriel” för mig. Jag började tänka på hans SO-arbete i nian som beskrev de tamilska tigrarna och stridigheterna i Sri Lanka. Gabbe kunde ofta mer fakta om såna skeenden än jag, eftersom hans intresse var så stort för SO.
Mina associationer vindlade sig vidare till hans kompis Lolle, vars pappa kommer från just Sri Lanka. Otaliga var de eftermiddagar och kvällar i högstadiet som Lolle och Gabbe hängde hemma hos Lolles pappa. Pappan lagade alltid god, stark, currydoftande sri lankesisk mat till killarna.
Gabriel hade ett särskilt gott öga till dem som bjöd honom på god mat - och det var det många som gjorde. Självklart var de ofta hos Lolles mamma också där de fick härlig argentisk mat! Hos oss var Lolle mest på nyårsaftnar... och då fick de också god mat! Man visste att man hade lyckats när man hörde Gabbe njutningsfullt säga ”Fan, va gott!”. För Gabriels minnes skull, för Lolle och hans pappa och alla andra med anknytning till Sri Lanka, hoppas jag på fred i den krigshärjade och tsunamidrabbade önationen.

Gabriel och Lawrence (Lolle) vid skolbalen i 9:an.

Långt bort och nära

Gabriel, vi saknar dig så mycket.
Det finns tillfällen då det är extra svårt att vara utan dig.
Redan vid tiden för din sexårs födelsedag började vi planera för att en dag åka till Afrika. Det kändes bara helt rätt, du hade ju precis som din storebror ett så stort djurintresse. Kommer du ihåg Afrika safari boken som vi gjorde till dig då ?
- Du skulle ha älskat vår Safari!

När du var liten så trodde du ju att du var besläktad med dom stora kattdjuren.

Vi tänkte på dig ofta när vi nu kom iväg på vår länge planerade Afrika resa. En resa som vi planerat och sparat för länge. Trots att du tyvärr dog innan avresedatumet så kändes du mycket närvarde där i Sydafrika. Vi tänker ju mycket på dig och du var alltid närvarande i våra tankar på denna resa.

Vi tänkte på dig , och påmindes om dig när vi såg dom ståtliga lejonen men även dom när vi skrattade åt dom roliga Sydafrika pingvinerna . (Länk: SydAfika resa julen 2008)

Ett kort ögonblick tänkte vi att det var skönt att du slapp höra nyhetssändningarna just dessa veckor. Nyhetssändningar från en annan del av världen som talade om ytterligare övergrepp på flyktingläger i Gaza. Det var sånt som gjorde dig genuint upprörd. Sånt ville vi bespara dig från. Vi tänkte att du lättare skulle förstått och uppskattat meningen med ”Ubuntu” det svarta Afrikas solidariska sammanhållning. Det var ju sådant som du så lätt kunde förhålla dig till och tillämpa