Många starka minnesbilder kommer över mig, från när hela familjen sommaren 2007 läste denna underbara bok. Vårt pocketex blev utslitet, vi fick ett nytt som även det blev illa åtgånget. Alla gillade boken men det kändes då som att Gabriel gjorde det på ett speciellt sätt. Det här var en berättelse som verkligen talade till Gabbe, den indiska pojken, tigern, de andra djuren, det fantastiska överlednadsödet, liv och död. Favoritscenen när Pis kristna präst, islamska iman och hinduiske brahman av en slump träffas och inser att Pi bekänner sig till tre religioner samtidigt - Gabbe älskade det! Det känns skönt att skratta och gråta i biomörkret tillsammans med Hanna och Lars-Åke men filmen ger många och intensiva känslor av saknad.
