tisdag 29 september 2009

Födelsedag

Gabriel. Idag skulle du ha fyllt 18 år. Oj vad du såg fram emot det, från att du var 15 år säkert, kanske tidigare. Du ville att vi skulle vänta med den stora Sydafrikaresan till julen 2009 istället för 2008 - bara för att du ville få dricka champagne på nyårsafton när vi var där. Du fick ge dig för majoriteten och resan blev av 2008 som planerat. Men utan dig.

Många av dina kompisar har redan fyllt 18. De börjar bli vuxna. Det är både glädjande och smärtsamt att se. Det senaste halvåret har varit extra svårt ibland. Två av dina vänner har förlorat sina mammor i cancer. Jag tror att du hade lidit med dem, tröstat dem, lyssnat om de ville prata. Jag tror att du hade känt en del av den vanmakt man känner inför vänners sorg, sån sorg som man inte kan göra något åt. Din pappa har också varit dålig under denna tid. Bättre nu, men fortfarande en bit kvar och det känns som att vi nu är inne på reservlagret av ork och energi.
Men för mig och din familj är såklart det allra värsta just nu att inte få fira din födelsedag med dig här. Vilken fest det skulle ha varit! Mat, presenter, tal. Du hade njutit av att vara medelpunkten. Natten innan hade du varit ute med dina kompisar och beställt nån öl eller drink exakt kl 00.01. Jag vet att ni redan hade bestämt det innan du dog.
Bilden visar den gång vi var på din kusins bröllop. Du var 12 år och hade hyrd frack på dig för första och enda gången. Du tyckte det var coolt! Din storebror fyllde 18 en vecka senare, lika gammal som du skulle varit idag. Din lillasyster fyllde 10 samma dag som bröllopet.

10 kommentarer:

Annamoster sa...

Grattis på 18-årsdagen Gabbe. Vi saknar dig så. Den dagen som bilden togs var du så glad och stolt över din frack och såklart för att T äntligen gifte sig! Du gick omkring och kallade dig själv för Hedersman hela dagen och natten!

- Jag är en Hedersman, sa du, på ett lite märkvärdigt sätt - på ett märkvärdigt speciellt Gabbe-sätt!

Jag ler när jag tänker på det. Och saknar dig.

/Annamoster

Anonym sa...

Grattis Gabbe. Önskar att jag kunde fira din 18-årsdag med dig.
jag saknar dig min älskade vän

Tom

Anonym sa...

Ylva kära vän,
samtidigt som det är vemodigt att tänka på Gabriel på hans födelsedag känns det så fint att ta del av dina, Gabbes mammas, minnen och tankar om din och Hans-Åkes fine pojke, Jonatans och Hannas charmige bror.
Hedersman var Gabbe alltså redan som tolvåring!
Vilket fint kort.

Lena K E

Anonym sa...

Nog vet jag att min käre vän i
12an, en trappa upp, heter LARS-Åke och inget annat (det var något med Ha ... i Hanna som lurade fingrarna på tangentbordet) ....
Lena K E

La sa...

Ja ibland kan tangenterna slinta.
Hans-Åke stället för Lars-Åke, vad spelar det för roll...egentligen.
Och en sån här dag.

Men LENA än en gång har du visat att man kan lita på ditt stora hjärta.

Tack Lena Tack alla ni som gjorde Gabbes 18 årsdag till ett fint minne.

cro sa...

Grattis gabriel! Om du hade kunnat så hade du taggat hela månaden inför din artonårsdag, det är jag säker på.
Till familjen, hoppas ni fick en fin dag. Hade jag inte jobbat hade jag kommit förbi. gabbe, hela klassen är fortfarande din och kommer alltid vara. Ses snart <3

Ivar sa...

Grattis i efterskott Gabriel. Jag ber om ursäkt för att jag inte kunde hälsa på dig igår. Jag tänkte komma förbi idag istället.

Jag vet hur mycket du såg fram emot att fylla 18 år.
Jag vet hur mycket du såg fram emot att få gå ut på krogen med vänner och ta en öl, och jag vet hur mycket du såg fram emot att gå och rösta på vänsterpartiet.

Din 18-årsdag blev inte som vi alla hade tänkt oss, men jag är säker på att du fortfarande firar din 18-årsdag på en annan plats som aldrig förr.
Även om du inte är här med oss så kommer du alltid att leva kvar i våra hjärtan och i våra minnen.
Varje gång jag går ut på krogen med våra polare och dricker en öl kommer jag att dricka den tillsammans med dig, och varje gång jag går till en vallokal för att lägga min röda röst så kommer jag att göra det tillsammans med dig, för du lever kvar i mig och det kommer du alltid att göra.

Jag saknar dig!

Alexander sa...

Ni är fantastiskt starka som kämpar på så otroligt. Uppskattar verkligen denna blog. Så skönt att inte behöva undra hela tiden, om hur ni mår och om hur allt är numera, utan Gabriel.

Det finns en låt gjord av Coldplay som heter "42". I den låten sjunger de: "Those who are dead, are not dead, They're just living in my head". Gabriel finns i mitt huvud, och utan denna blog och utan svar skulle jag bli galen. Så, tack!

Anonym sa...

Hej
Vilken fin sida, så mycket kärlek.
Jag känner igen så mycket av det jag läser, min pojke gick inte heller att rädda trots omfattande insatser. Nils fick en hjärnblödning i maj 2008, man opererade men trycket var för högt.
De vänligaste hälsningar
Marie, Nils och Joels mor.
www.nilshjartat.dinstudio.se

Ingrid sa...

Vissa datum är så jobbiga att ta sig fram till. Som födelsedagar till exempel. Jag brukar komma ihåg små fragment från tidigare födelsedagar genom åren, lycka, besvikelser, förväntan mm

Det var verkligen synd att du inte hittade information om Febe-dagen. Men som sagt var, en ny hemsida är på gång och då borde aktuella händelser bli lättare att hitta.
Jag hade så gärna träffat dig där i Kista.

Varma hälsningar i kylig höst!
Ingrid