Årets värsta tid är här. Maj månad. För tredje året går vi igenom i minnet hur Gabriels sista tid med oss var. Vi har ju i år återupprepat att åka till Kina ungefär vid samma årstid som vi gjorde för tre år sen. Ytterligare ett sammanträffande är att vi nu till helgen åker till Gabriels mormor i Linköping, det gjorde vi också för tre år sen just helgen innan den 15 maj (som det året var en torsdag). Det var vår allra sista helg tillsammans med alla våra barn, och slumpen gjorde att vi var hos mormor och umgicks mer än en vanlig helg hemma.
Nästa söndag den 15:e kommer vi att vara vid graven under eftermiddagen, och sedan på kvällen så träffas vi gärna och tänder ljuslyktor vid Mälaren precis som förra året.
Vill ni vara med där så kom gärna i skymningen, vid 21.30, ner till stranden nedanför oss.
Det känns så viktigt och fint för oss att träffa Gabbes vänner och släkt på årets tyngsta dag.
En bild från när Gabriel var 11 år och paddlade på Ljusterö.
En bild från när Gabriel var 11 år och paddlade på Ljusterö.
1 kommentar:
Ja det är tufft nu. I morgon för tre år sen träffade jag Gabriel för allra sista gången. Vi åt söndagmiddag och pratade om allt vi varit med om: Kinaresan och helgen hos mormor. Vi var alla glada. Jag kramade om Gabriel för allra sista gången på Hägerstensvägen innan han gick för att träffa några kompisar.
Skicka en kommentar